Välkommen!

Jag är så sjukt tacksam, men jag har ändå känslor!!!

Publicerad 2015-03-05 10:38:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Hej, de var ett tag sen jag skrev och det har hänt otroligt mkt sedan dess.. men idag tänkte jag ta o skriva av mig lite..
 
Jag är sjukt tacksam för alla barn i min omgiving, speciellt alla mina gudbarn såklart! Ni betyder så grymt mycket för mig, att jag fått äran att alltid vara en del av era liv <3
 
Som många vet och många förstår eftersom jag är så barnkär och barnvänlig människa.. varför har jag då inte egna barn? Näe, för det är faktiskt så att vissa människor kan inte ha barn pga olika saker! JAG är en sån människa.. världens mest barnkära människa.. varför just jag? 
 
Jag har mina sjukdommar som bråkar jämnt och ständigt med mig, Andreas har sitt förflutna som ett sjukt barn.. det går helt enkelt inte.. ofriviligt? Ja, på sätt och vis är det verkligen det.. tror jag skulle blivit en bra mamma faktiskt, men mitt liv skulle inte vara ett bra liv för ett barn om man så adopterade som hade varit valet vi hade fått gjort.. man måste tänka på barnet i första hand enligt mig!
 
Jag är så otroligt tacksam för mina gudbarn och alla andra barn i min närhet.. sjukt tacksam för att jag snart ska få vara med under förlossning där mitt 4:de gudbarn ska födas.. det är mäktigt, det är så galet stort, det känns som att det är jag som ska föda mitt barn, självklart vet jag att så är inte fallet men jag kommer finnas som stöd redan från första minutrarna av bebis liv.. Jag har redan köpt första nallen, kläderna som ska bäras (om dom passar) vid hemgången från bb, delar av dopkläderna är också inhandlade, jag har varit med varenda ultraljud sen i vecka 6.. Jag är med på Allt och det gör det så otroligt spännande för mig, eftersom jag själv inte kommer få uppleva de genom mig själv, så får jag nu chansen att uppleva det genom en vän, hur otroligt är inte det?! Hur många barnlösa får denna chans? Jag kommer aldrig kunna säga tillräckligt hur mycket tacksam jag är! Jag fixar och jag donar med allt inför bebis ankomst till denna världen och jag får ta så stor del i allting, jag blir en extrammamma och gudmor som alltid kommer finnas där, precis som för alla mina gudbarn såklart! Ingen är mer värld än den andra och alla har samma förutsättningar hos mig även att det kommer såklart bli speciellt med denna bebis eftersom jag blir mer som en extramamma också :)
 
Men all denna tacksamhet, det gör inte att jag INTE har känslor, att jag INTE sitter och gråter då och då över att jag kommer leva utan barn som livet ser ut nu.. jag kan gråta massor, även om det är mindre än de varit så gör jag det då och då.. och det kan vara super stressande och sårande när folk frågar om detta, frågar om varför vi inte testar och adoptera, undrar om vi inte borde sätta igång en proces för det tar ju lång tid att få igenom.. men nä, vi kommer inte starta någon proces, iaf inte sålänge jag mår som jag gör.. det är inte rätt för ett litet barn!! Samtidigt då vill jag att folk pratar om det, jag berättar gärna för folk om att vi är barnlösa av en anledning, för det kan verka jätte konstigt att ett par som är så barnkära inte skaffar egna barn utan "snyltar" på andras barn, då är det bättre att berätta som det är så slipper folk gå omkring och bara undra!
 
Idag är en dag jag låtit tårarna rulla nerför mina kinder, tänkt mycket, men varje gång kommer jag fram till samma sak, att jag ska vara och ÄR så jääävla (ursäkta ordet) tacksam för alla jag har i mitt liv, det gör det hela så mycket enklare!
 
NU ska jag köra iväg och handla på coop och maxi, sen ska jag möta upp en tjej och köpa lite saker till bebis <3 
 
Hoppas ni orkat läsa allt, de blev en hel novell, men ibland behövs de!
 
Kämpa på kära vänner! Ni är fantastiska!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela