God morgon på er.. eller snarare goddag känns det som för min del.. har knappt sovit något sen halv tre i natt och är totalt slut.. Mycket grubblande och tårar och ont i magen..
Gårdagen blev chockartad när jag kom till kosta, allt hade blivit så mycket sämre, på två dagar.. att prata fanns knappt kvar och att gå gick knappt inte.. Massa mediciner hela tiden för att få henne att slappna av men inget hjälpte.. men världens bästa sköterska eller sköterskor var där hos oss.. aldrig mött så tillmötesgående, lugna och trygga sjuk sköterskor som tog sig den tid som verkligen behövdes.. dessa sköterskor skulle jag inte ha något emot och jobba med och det sa vi senare på kvällen när hon ringde hem till oss och hon blev så super glad.. personal i vården behöver höra detta när dom gör nåt så bra!!!
Jag bröt ihop i tårar, efter några timmar av styrka och fick bli tröstad av både mamma och sköterskan.. men när jag sen kommer in i rummet där hon äntligen låg ner i sängen och jag sa hej så tittade hon på mig med ett jätte stort leende och sa heeeej.. det kändes verkligen jätte skönt!
Kände hela tiden att hon viste att vi var är där med henne, men orden var inte många igår så det där stora leendet och heej gick rakt in i mitt hjärta.. även när jag gick och sa "natti natti" och tittade mig rakt in i ögonen.. som sagt vi har alltid haft en speciell relation och hon har alltid varit väldigt må om mig.. detta märkte även sköterskan av och tyckte jag och mamma var fantastiska som är där så mkt.. skönt att höra..
Till och med när hon sov så höll hon krampaktigt i min hand och så fort jag rörde mig så skulle hon sätta sig upp igen, men lite lyssnade hon på mig trotts allt och jag fick lugnat henne.. det är ju en väääldigt envis människa detta och har alltid varit.. är något fel så säger hon vad hon tycker och därför ÄLSKAR JAG DIG!!!!! Underbara människa!
Något som också värmde var när hon skulle få sin medicin, men hon vägrade ligga ner.. fick henne att sitta men sen fick hon syn på mig och skulle stå upp, då skulle hon krama mig.. så stod o kramade mig hårt jätte länge innan hon satte sig ner igen och kunde få sin lugnande medicin.. då satt jag bredvid henne och hon somnade i mina armar.. otäck men härlig känsla, tyvärr höll det inte i sig utan hon sov väl en 15 minuter sen var de full fart och ångest igen :(
Inte mycket för att prata var hon igår, kunde knappt, men den ända hon sa namnet eller försökte säga namnet till var mig.. då hon ville säga en sak till mig, som jag dock inte vill skriva här.. men de gjorde ont i hjärtat och det är väl det som jag grunnat på inatt tror jag och var väl delvis det som fick mina tårar att tränga sig igenom igår..
Det var nästan bara jag och mamma som gällde igår.. hon höll krampaktigt i våra händer och ville hela tiden fråga något, men hon fick inte fram det.. undra vad hon ville fråga? Var det om det var okey.. de hon sa till mig sen när det bara var hon och jag o hon grät så mycket?.. aa de vet vi inte..
Idag ska mamma dit igen och sitta, men jag åker inte med.. hon kommer ju veta att mamma är där och jag vet hur mkt det betyder för henne att just mamma är där, hon skulle säkert vilja att jag också kommer men jag måste tänka på mig själv nu och idag orkar jag bara inte.. har en heldel att fixa med hemma också och behöver tid med min Andreas.. och de känns som att jag vill ha kvar den skarpa känsla som jag igår fick med hennes leende.. om jag åker dit (Om de blir aktuellt) senare i veckan får vi se..
Tårarna har runnit här hela morgonen.. hur ska jag göra? vad ska jag göra? vad borde jag göra? vad är rätt o vad är fel?.. Kändes så taskigt att säga hejdå till Andreas när han åkte med pappa in till jobbet och jag stod i tårar, vill ju inte göra honom orolig heller när han ska jobba.. känner mig otroligt taskig.. men ikväll ska han (förhoppningsvis) få ha sin Therese för sig själv, även om jag kanske inte är så glad så ska jag iaf försöka.. tänkte ta o laga lite middag och bara mysa.. men vad ska de bli för middag tro?... och så blir det sängen tidigt eftersom jag imorgon ska börja jobba.. känns ju lite sisådär eftersom allt är som det är, men de ska nog gå bra..
Nee nu har jag nog fått ut lite av mina tankar iaf.. skönt.. även om de kanske inte ger er så mycket roande läsning, men just nu är min blogg för att få ut mina känslor o tankar.. Tack om ni orkar läsa o kommentera gärna..
Ha en fin dag alla, jag ska iaf försöka.. för det vet jag att hon vill...
