Stod och gjorde pizza igår kväll, doftade gott i hela köket och jag var på rätt så bra humör efter att ha tillbringat dagen hemma hos Elin med henne och Lowa, jätte mysigt o trevligt :)
Hade lite saker i kylen som höll på att bli gamla så två pizzor var jag tvungen att göra, den ena står i ugnen och är nästan klar och den andra håller jag på att göra, då det plötsligt plingar till på msn.. det står bara en mailadress såg jag lite snabbt, så tänkte att de är väl nån från mötesplatsen eller nån som skriver.. tills jag tittar lite nogare och ser att det är JEPPE, Jesper.. hjälp.. jag började skaka som ett asplöv o fick ingen luft, tårarna sprutade.. VARFÖR?!
Han bad om ursäkt säkert 20ggr för allt han gjort, hur mycket han ångrar sig, att han förstår att jag aldrig kommer vilja träffa honom igen och att jag aldrig kommer förlåta honom men han ville säga förlåt ändå, att han inte vill störa mig i mitt liv, att jag är sötare än sötaste sockret (finns de olika sötningsgrader på socker?), att jag är alledes för bra för honom.. han sa precis det jag sa när vi bröt kontakten.. jag sa att han kommer kontakta mig om några månader och säga att han visst tycker om mig men att han blev rädd för det var för bra.. och mycket riktigt.. han ångrar det och skulle jag mot världens förmodan vilja träffa honom igen så skulle han satsa till 100%.. han tänker ofta på hur det hade varit om han inte sumpat sin livs chans med en tjej som är de sötaste som han sett på länge m.m som han tycker väldigt mycket om..
Jag fick panik, vi satt o skrev en stund, han försökte avbryta genom att be om förlåtelse för att han hört av sig till mig igen när jag äntligen lyckats ta mig upp lite, men jag kunde inte avsluta, jag hade inte mycket att säga men jag kunde ändå inte avsluta.. jag ville prata samtidigt som jag visste att det var fel.. jag vill ha tillbaka honom samtidigt som jag vet att det också är fel..
Efter ett tag fick jag energi från nånstans, tänkte att nu jävlar ska jag inte trycka ner mig.. så jag skrev att han hade rätt, han är inte värd mig för jag är så mycket bättre.. men jag sa även till honom att vill han kämpa så kämpa, fundera ut vad han ska göra, han har mitt nummer, han har min adress, han vet vad jag uppskattar.. vill du kämpa så kämpa sa jag, sen sa vi god natt ungefär.. han menade på att vill jag mot all förmodan ha kontakt me honom så har jag hans, msn, nummer och allting, men NEJ sa jag.. jag har inte ett skit kvar om honom.. han gav mig sin mailadress och sitt nummer igen, men jag skrev inte ner det eller sparade det.. jag klarar inte av att ha det..
VARFÖR i hela friden hör han av sig nu? Jag som äntligen slutat tänka på honom varje dag.. men jag e ju så KÄR i denna killen, tycker om honom som attans.. varför? Trodde jag hade glömt mer än jag hade.. han har dessutom skrivit ett blogginlägg han skickade till mig.. åhh.. jag blir galen..
Jag vill inte dras med i skiten igen, men TÄNK OM han tagit tag i sig själv nu och verkligen vill satsa? Att han inte längre kommer bli rädd för att vi har det för bra för att de ska vara sant? Jao för jag håller med, vi hade de ruskigt bra, allt bara klaffade hela tiden.. vi var lyckliga BÅDA TVÅ, vi höll på o få något riktigt bra som vi båda drömmer om..
Var tvungen o skriva av mig lite.. Vad ska jag göra? Jo jag ska bara skita i det o gå vidare.. och vet ni.. det ska jag göra.. hoppas jag.. har ju några killar på g nu som man snackar med och visar intresse för.. vi får väl se.. faktiskt lättare o glömma när man flirtar med andra och märker att man kanske betyder nåt för nån annan också.. aja mer om de i ett annat inlägg..
Åhhh.. Jeppe.. tycker om honom, vill ha honom, vill ha våra fina stunder *tårarna rinner ner för mina kinder*
Hoppas denna dagen kan bli Ok iaf, natten har vart hemsk, drömt massa konstigt o vaknat minst 1-2 ggr i timmen från ett i natt till sex på morronen så man är lite trött nu kan man ju säga..
