Välkommen!

Blir jag någonsin hel igen?

Publicerad 2016-07-27 16:26:59 i Kärlek är vackert!

Saknaden är så stor! Jag tycker denna dumma lek kan vara slut nu, Andreas kom hem till mig!

Kommer jag verkligen kunna bli mig själv igen utan dig vid min sida? Allt kan verka vara bra på utsidan när jag träffar folk, men innerst inne gör de så fruktansvärt ont i hela mig av saknad 💔

Din sten är nu färdig och monterad, var där och besökte häromdagen, den är så fin, på torsdag är det urnsättning och jag ska själv sänka ner dig i marken tillsammans med dina allra närmsta människor som fanns i ditt liv! Vet inte hur jag ska klara det, men jag vill ha de sista färgvalet av dig och vill därför vara den som sänker ner dig också, hur jobbigt de än må vara.. 


Din sten är så fin!
Saknar dig!!! ❤️❤️
Kommentarer (67)

Sömnlösa nätter!!

Publicerad 2016-06-26 02:53:08 i Tankar och funderingar!

Detta med att inte sova trots att jag är svintrött 😪 så mycket ångest men vet inte vad den beror på just nu...

La mig vid 21 för jag var så trött och nu är klockan 02.50 och jag är fortfarande vaken 😪

Andreas, du fattas mig 💔😪



Kommentarer (0)

Tankar och oro!

Publicerad 2013-04-09 14:52:00 i Tankar och funderingar!

Imorgon eftermiddag får jag reda på operationstiden.. usch, då kommer allt kännas så mycket mer verkligt och jag får ångest när jag tänker på det.. Andreas får det inte lätt imorgon kväll :/ Jag är redan konstg mot honom och reagerar negativt på minsta lilla sak som inte går precis som jag tänkt.. kan verkligen inte hjälpa det, nerverna tar över känns det som.. är vääldigt glad nu att jag tog beslutet att börja med panik-ångest medicinen för ett tag sen, utan den vetifan hur jag skulle vara nu..
 
Tankarna och oron är stor, så de blev ett långt samtal med älskade mamma idag <3 Och ja, det känns som att allt ska gå bra och jag tänker verkligen possetivt om detta, men sen så fort tankarna kommer på att jag ska lägga mig på operationsbordet, sömnmedel ska sprutas in och syrgasmasken så på ansiktet.. det gör mig skräckslagen, även om jag vet att det kommer gå bra och jag brukar somna rätt snabbt säger dom och är aldrig svårväckt.. men ändå skrämmer det mig så otroligt mycket.. att inte ha en trygghet att krama i handen precis innan jag somna, inte nån att ösa över min oro på precis innan jag somnar, kommer detta göra att jag inte somnar lika lätt denna gången?!
 
Kommer jag få så mycket lugnande innan som läkaren sa, eller är det bara något hon sa för hon trodde att det lugnade mig?!Tur att jag vet att sköterskorna på operation brukar vara gulliga iaf..
 
Kommer jag våga få ut mina känslor eller kommer jag hålla allt inom mig och sen rasar allt efteråt?!
 
Ja, som ni förstår så är det mycket tankar som far runt i min skalle.. dom skulle bara veta hur mycket dom ställer till med för att hon sa att ingen får vara med mig.. suck
Kommentarer (0)

Tycker att det är orättvist!

Publicerad 2013-02-19 16:16:00 i Tankar och funderingar!

Jag har inget inplanerat om dagarna, kan ta allt i min egna takt.. inte något jag måste upp tidigt till på morgonen, tid att lägga mig ner och vila om jag vill det..
 
I mångas öron är detta rena semestern och visst är det skönt på många sätt, men ändå är det JAG som sitter och somnar i soffan om kvällarna, jag som inte har nån energi utan på kvällarna bara orkar ligga i soffan, förhoppningsvis så orkar jag vara med och laga lite mat, kanske spela en runda yatzy, sitta med Andreas medans han donar med nåt..
 
VARFÖR är jag så in i helvetes trött? Jag vill ha lite energi och ork till saker! Det mesta känns som en pina att göra i slutet av dagen och hade jag fått bestämma hade vi gått och lagt oss kl 19!
 
Det värsta är att även om jag är så sjukt trött så får jag inte sova om nätterna pga olika orsaker.. varje kväll önskar jag att få sova en hel natt, men inte, är jag uppe länge (som igår, vi var uppe ett bra tag sen låg vi i sängen ett bra tag innan vi skulle sova), jag somnade gott men en timme senare så var jag vaken igen..
 
I  eftermiddag har all min energi försvunnit, jag har iof gjort en hel massa saker idag.. har plockat i köket nu också men ändå, nu är allt försvunnet och jag känner mig som en säck potatis som inte orkar röra mig och har ont, foten känns som knivar och huvudet känns som det snart blir jordbävning!
 
Mitt tillstånd ändras snabbt som ni märker.. det är jobbigt! Jag vill ha energi kvar till Andreas när han kommer hem på eftermiddagen, jag vill inte vara flickvännen som bara sitter utan att känna att jag kan eller orkar hjälpa till.. även om jag gjort jätte mycket på dagarna så får jag ändå såå dåligt samvete på kvällarna!
 
Andreas är och handlar lite nu så han kommer väl hem om en stund, tills dess lägger jag mig på soffan och vilar och hoppas att nån flyger förbi med krafter till mig!
Kommentarer (0)

Tack!

Publicerad 2013-02-15 07:45:00 i Tankar och funderingar!

Tack älskling för att du är så fin och gör mitt liv så värdefullt! Du är utan tvekan det bästa och finaste inom kärlek som hänt mig!
 
Tacksam för du stått ut med så mycket, saker jag inte kan göra ogjorda, saker jag inte menat, saker jag blir sur för fasst det egentligen inte finns anledning, ändå står du fasst vid att du älskar mig för den jag är! Du är fantastisk!
 
 
 
 
Nu lät de kanske som att vi bråkat eller jag varit elak, så är inte fallet.. jag är bara så lycklig att jag har min Andreas som genom mig också får genomgå mycket pga mina sjukdommar, medeciner m.m som gjort att jag kanske inte handlat (uppfört mig) riktigt som jag velat!
 
 
 
 
Fotoperationen har tagit hårt på mig, jag har varit sur och vresig.. varit väldigt mycket ledsen, varit ledsen inom mig som gjort att jag varit "huggande" mot mina närmaste, jag har varit nästan okontrollerad med mina känslor titt som tätt, varit trött på det mesta och låtit Andra ta på sig skulden för detta, varit rastlös..
 
Jag har fått börja med min medecinering igen, mot panikångesten och deprissionen.. men det är inget nagativt.. jag ser det som att jag själv kan behärska att börja medecinera igen innan allt går för långt, jag kan själv se vart jag är på väg.. Nu är jag uppe i dosen läkaren ordinerat mig och har varit det några dagar, ätit medecinen ett par veckor och det bästa är att jag märker en väldig skillnad i mitt välmående!
 
Jag mår inte på topp, det kan jag inte påstå men jag känner mig mycket mer jämn i mitt humör och kan uppskatta fler saker!
 
 
 
 
Med detta inlägg vill jag tacka mina närmaste som varit mycket med mig i detta, nämligen Andreas, mamma och pappa.. det är ni som fått stå ut med mest eftersom ni funnits i min närvaro och det har därför gått ut över er, är man med någon dagar ut och dagar in så går det inte att dölja hur man reagerar i olika situationer, lättare är det ju dock med dom man träffar nån gång ibland och bara pratar med, då kan man hålla skenet uppe till viss del..
 
 
 
Det har varit en svår tid med foten, att känna att jag inte kunnat göra det jag velat, varit så beroende av andras hjälp men nu är det på rätt väg, det är fortfarande långt kvar, men nu kämpar jag frammåt! Även att jag fortfarande är sjukt trött på det och på att inte bli återställd direkt (som man naturligtvis vill) så känner jag att jag orkar se lite ljust i det hela och att det går frammåt!
 
Jag kommer inte vara jätte glad och kunna säga att jag mår bra, men jag mår iaf bättre och för mig var det viktigaste just nu att slippa alla upp och nergångar i mitt humör för det plågar inte bara mig själv utan även andra! Jag kommer fortfarande att ha dagar då det känns pest och pina och jag är mer känslig än vad kanske andra är med många saker, men det är ju så min personlighet är och alltid har varit!
 
 
 
TACK! Jag älskar er!
 
Kommentarer (1)

Kan jag inte få bli frisk?!

Publicerad 2013-01-30 15:54:00 i Tankar och funderingar!

 
Idag är en tung dag, en dag jag bara önskar att få vara frisk, jag kan väl iaf få vara liiite friskare?!
 
Helt utan förvarning så känner jag gråten i halsen, ni vet sån känsla va?! Helt plötsligt kommer det också en tår och trillar ner på kinden..
 
Benet är väl acceptabelt eftersom jag vet att jag inom en snar framtid kommer att kunna gå igen, förhoppningsvis utan värk som jag haft förrut.. men det är lätt att säga eller skriva att jag ska tänka så.. lika lätt är det inte att göra det.. minst baksteg (som idag då värken efter operationen är enorm) så börjar mina tvivel, varför kommer jag  bli bra som alla andra? När jag annars aldrig är som alla andra?!
 
Huvudet har jag mer eller mindre lärt mig att leva med, men vissa dagar som idag så kan jag bara inte acceptera att såna här idiotiska sjukdomar finns!
 
Det finns alltid dom som har det värre och hur illa mår inte dom?! Tänker jag så, så börjar jag bara må dåligt av dom mår dåligt och jaa.. allt blir en ond cirkel.. jag känner mig ond faktiskt!
 
Jag känner knappt att folk bryr sig om mig, jag vet att dom gör det, men jag känner det inte, inte förrens det visas väldigt tydligt! Känner mig som en ond människa utan känslor, förrutom onda känslor så som smärta, agresivitet, irritation osv..
 
Andreas gör ALLT, verkligen ALLT för att få mig på bra humör.. han gör det på sitt lilla sätt genom att skoja med mig som ett litet barn ibland, men ibland är det också det som behövs för att få mig att skratta igenom tårarna!
 
Jag stänger in mig i mig själv känns det som, att visa tårar är absolut inget fult, men det känns som om jag gråter så blir min närhet också ledsna, som dom förståss är inom sig dom också, för dom som står dig nära, dom vet också när du mår som sämst! Ett exempel är igår, jag bara satt i min rullstol och sen kommer Andreas och sätter sig bredvid och frågar om vi ska prata lite, "jag ser att du snart gråter".. och visst jag var ledsen inombords, jag kom på det när han sa det.. men på något sätt slår jag det ifrån mig själv..
 
Idag är hel enkelt en skit dag, fasst idag är jag mest ledsen, inte sådär aggresiv som jag varit senaste vecka, idag känner jag bara sorg och smärta! I morgon hoppas jag på en piggare och gladare dag, då det kommer kännas som att jag går frammåt istället för bakåt!
 
Jag ser fram emot morgondagen, för den kan inte bli värre än idag, endast bättre!
 
 
Kommentarer (0)

Det är bara en principsak!

Publicerad 2012-11-24 15:28:00 i Tankar och funderingar!

Mitt humör är ju inte de bästa idag kan jag inte påstå!

Tur barn får upp humöret på mig!

Men nu försvann de igen :( varför vända sig efter vinden, när man sagt något annat innan?

Det är en principsak, men nu strejkar jag! Idag är jag fan inte flexibel!

Nu matstrejkar jag! Men ingen reagerar ju iaf!

Kom nu Jessica och Jonas!!!

Kommentarer (0)

Vill du ligga med mig då?!

Publicerad 2012-11-23 14:13:00 i Tankar och funderingar!

Haha.. jag har alltid tyckt den varit konstig, varför göra en låt om att ligga?! Nu senaste dagarna har jag börjat gilla låtan, för jag i bilen satt och låten kom och strömmade ur högtalarna! Det är ju faktiskt en väldigt bra text, bra budskap! Det ligger verkligen något bakom texten...
 
Om jag lyssnar mer än pratar,
inte talar om mig själv.
Om jag säger du är vacker,
men att det spelar ingen roll.
För skönhet finns inom oss,
om jag ljuger om sånt där.
Om jag säger det går bra nu,
men inte talar om mitt jobb.

Om jag ger dig mina tårar,
men är stark när du är svag.
Spelar sweet home Alabama,
på en läger elds gitarr.
Om jag är säker på mig själv,
men aldrig är för självgod.
Om jag är en alfaman i sängen,
men aldrig bråkar.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.
Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram.

Om jag inte är så svartsjuk,
inte håller dig så hårt.
Om jag inte är så macho,
men försvarar dig ändå.
Om jag ljuger om min barndom,
säger att den varit svår.
Väcker modern i ditt hjärta,
leker mamma pappa.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.
Vill du ligga med mig då.
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Om jag alltid håller med dig,
fast jag tycker du har fel.
Om jag låtsas att jag bryr mig,
när du köper nya skor.
Om jag skrattar på rätt ställe,
fast du inte är så kul.
Om du tror att jag är farlig,
kanske tänder du på det.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då.
 
 
http://youtu.be/bB5opDRpKoE 
 
 
 
Tror ni inte att det är många som egntligen tänker såhär? Är det inte just precis en sån kille som de flesta tjejer vill ha? Men finns det verkligen någon som är alla dessa saker?
 
Jao, man får tänka till helt enkelt! Me like!
Kommentarer (0)

Sömnlös natt?

Publicerad 2012-11-16 03:06:01 i Tankar och funderingar!

Vad är det egentligen som gör att jag inte kan sova om nätterna?

Skulle gärna vilja vet det, så jag kan göra något åt det? Hopplöst att ligga såhär nästan varje natt ju?

Vad gör jag för fel? Vad är felet? Är set mitt eget fel? Hur ändrar jag min kropps beteende?

Hehe frågorna och funderingarna är många, men nu äntligen känns det som att John blund är på besök, så jag testar igen!

Natti!

Kommentarer (0)

Vart är sköterskorna när dom behövs?!

Publicerad 2012-11-15 12:39:00 i Tankar och funderingar!

Skulle anmäla mig, där man anmäler sig innan Behandlingsbadet! Där sitter en stackars kvinna och mår jätte dåligt! Som säkert alla människor vet så vimlar det av sköterskor på ett sjukhus, så också sär eftersom de var julmarknad precis bredvid kvinnan!

Ingen regaerar på att hon sitter och flor rakt ner, jag tyckte hon såg ut att må dåligt men ville ej fråga utan tänkte avvakta nån minut och se om hon bra satt så för att hon vände på receptionen som var stängd just då!

Sen kommer de en man som hon känner lite grann som ser att hon är dålig! Vi står och pratade om att de måste ju finnas nån sköterska! Då kommer två stycken sköterskor och tittar och bara går förbi, innan vi hinner reagera så är dom borta, sen kom äntligen receptionisten och hjälper henne, tydligen opereras för en vecka sedan och var ute på promenad och blev dålig!

Usch så hemskt! Visst nu förstår jag ju att sköterskorna säkert trodde hon bara satt så, men just då var det frustrerande!

Får anmäla mig sen efter träningen, ville inte stå kvar där och glo..

Nu ska de tränas som aldrig förr;) eller inte.. Ska ta de ganska lugnt så jag inte mår dåligt sen, har ju en viss förmåga att köra slut på mig, särskilt när jag precis varit sjuk! Antar att det har något att göra med att jag inte vet när jag blir sjuk nästa fång.. Kan kanske ligga nåt i det?!

Kommentarer (0)

Att börja dagen med tusen tårar är inte bra..

Publicerad 2012-11-15 06:44:00 i Tankar och funderingar!

Usch och fy, här sitter jag redan.. vaknade tio över sex och har sedan varit uppe.. Vaknade i panik och tårar,  började gråta riktigt ordentligt när jag såg att Andreas redan hade gått till jobbet.. försökt ringa honom, men inget svar :(
 
Mardrömmar, det är fan inget kul alltså... usch... det var så verkligt, så tårarna rinner fortfarande... vågar inte försöka somna om..
 
Varför drömmer man egentligen mardrömmar? Vad beror det på? Är det för att man är så rädd för något innerst inne så att man börjar drömma om det?!
 
Jag är verkligen en drömmare, jag drömmer OFTA och jag kommer ofta ihåg vad jag drömmer.. tyvärr mardrömmar allt för ofta, men även vanliga trevliga drömmar drömmer jag såklart.. men varför? Är det för att man inte sover så bra? Jag menar jag vaknar ju oftast ett par gånger under mina drömmar..
 
Men som sagt, idag var drömmen så verklig, men ändå inte.. Drömde att Andreas och jag var tvugna att flytta isär och allt var så verkligt, han jobbade mkt, jag skulle opereras, vi skulle fira jul i Gävle.. allt stämde så bra, antar att det var därför jag bara grät som ett litet barn när jag vaknade?!
 
Nu 30minuter senare så har tårarna börjat lägga sig, är väl för att jag börjar vakna till nu.. men en värmande kram från min härliga sambo hade inte varit fel! Hoppas han hör av sig snart när han ser att jag ringt och messat!
 
"Jag älskar dig också, jätte mycket, på ytan" ... dessa orden ekar i mitt huvuvd.. Antar att jag fortfarande är så trött så att jag inte riktigt kan skilja på verkligheten ännu?!... men nu är jag lugnare och ska äta en smörgås.. har tagit ut täcket och kuddarna till soffan, hoppas på lite sömn en stund till sen!
 
Dumma elaka mardrömmar, kan ni sluta att besöka mig på ett tag nu? Jag behöver sööööööömn! Bort med er!
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Haha, det var ju komiskt!

Publicerad 2012-11-14 08:35:00 i Tankar och funderingar!

Sitter ju här och soterar mina inlägg.. kommit snart halvvägs, vilken tid det tar.. är ju över 1000 inlägg som ska soteras upp, kul att läsa allt gammalt!
 
Hittade en kul fundering som jag hade då.. den löd såhär:  "Det är verkligen något med namner Erik och mig.. haha.. Antingen heter killarna det som förnamn  eller så heter dom det i efter namn fast med sson efter.. eller så heter dom de i andra eller tredje namn, eller både som namn och efternamn.. haha.. det förföljer mig, men kanske är det meningen? Skratt.. "
 
Det komiska med detta är att jag skrev det 2009.. Idag 2012 sitter jag här förlovad, sambo, lyckligt kär och har det helt fantastiskt underbart.. med juste.. Andreas heter han :P MEN.. i mellannamn så heter han faktiskt Erik.. haha.. det är komiskt faktiskt, som sagt namnet Erik verkligen förföljer mig..
 
Ska fortsätta att sotera lite till innan jag ska börja plocka lite här hemma, det är med delade meningar man läser vissa saker, jag märker verkligen hur deprimerad jag varit i perioder och vad mycket det handlat om KÄRLEK.. shit, galet.. men det är väl så innan man träffar rätt antar jag?!
 
Mycket funderingar väcks när man läser det gamla, men som tur är så vet jag att det där är pase, det är borta, jag har kommit förbi det, nu siktar jag frammåt och detta göra jag tillsammans med Andreas <3
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Folk kan såra, massor av tankar om KÄRLEKEN!

Publicerad 2012-11-13 10:39:00 i Tankar och funderingar!

Här var jag sårad!
 
Mitt hjärta var i tusentals bitar och jag var sårad, gång på gång på gång! Men ack så kär, en kärlek som betytt mycket för mig, ingen lek där inte, äkta känslor, men ibland kan dom göra riktigt ont!
 
Jag var inte så glad att han skulle ta dessa bilder just då, men idag är jag glad för det på något sätt! Det blir så mycket tankar när man ser dom.. men nu, nu behöver jag inte undra, känna, tänka på detta längre.. det var då och nu är nu.. är glad idag att det blev som det blev, även om det fortfarande kan ställa till det för mig/för oss! Men Allt för något possetivt med sig :D
 
Jag var splittrad, jag var lycklig samtidigt som jag var sårad! Så dubbla budskap! Jag längtar INTE tillbaka till denna tiden med ovishet, svartsjuka, kontroll, otrohet, ilska, lögner, svek och allt vad denna tiden innehöll! (Det innehöll tusentals fina stunder också såklart, annars skulle jag ju inte blivit olyckligt kär!) Men samtidigt fick man en inblick i vad folk är kapabla till att göra, även dom man älskar! och älskar man nån, då förlåter man för det mesta, iaf jag!
 
Detta göra mig ännu mer tacksam att jag har världens underbaraste pojkvän! Hoppas aldrig mer på att bli sårad!
 
Olycklig kärlek gör ont, men olycklig kärlek har en mening, meningen är att man efteråt kommer på att det var bra allt det där som hände, kärleken var inte menad med denna person, kärleken jag har IDAG är menad för mig.. iaf måste jag hoppas och tro detta, veta kan man aldrig göra!
 
Nu blev detta ett lite konstigt inlägg kanske, många känslor kommer fram.. om just kärleken! 
 
Jag är så evigt tacksam att jag har min Andreas idag, en supergo människa som jag verkligen älskar, för fösta gången i mitt liv vet jag hur det känns och ska kännas att dela sitt liv med kärleken! Andreas är killen och kärleken med stort K..
 
Kärlekar som man har haft i sitt liv tidigare sätter sina spår, dom kan prägla en hur man är som människa idag, på gott och ont naturligtvis! Mig har det medfört lite gott och blandat!
 
Possetiva saker man fått ur tidigare förhållanden: Jag är starkare, mer självständig, Jag har fått testa på olika sorters kärlek, kan utskilja "kompis-kärlek" med kärlek.. vilket kanske inte alltid varit så lätt alltid, man växer och man får mer erfaranhet av livet! Jag kan idag se tillbaka på olika relationer och utskilja vad som verkligen var kärlek och vad som jag idag egentligen skulle kalla en vänskap.. en väldigt stark relation som självklart började med en förälskelse.. men blev man verkligen riktigt kär? Idag har jag mer självkänsla och kan lita mer på mina egna känslor!
 
Dåliga saker: Mer svartsjuk, svårare att lita på människor, mer orolig och mycket mer kontrollbehov som blir jobbigt för min partner, svårt att se kärleken med bara lycka.. jag vet att den kan svika!
 
Som sagt, det finns alltid possetvia och negativa sidor med allt, vissa spår har satt sig och jag jobbar än idag på att arbeta bort dom och det går sakta men säkert frammåt, även om jag nog aldrig kommer att kunna arbeta bort det helt..
 
Jag växer med Andreas och han gör mig trygg! Jag litar till 100% på Andreas, ändå kommer kontrollen och sätter sina spår då och då.. men han vet varför och att jag jobbar på det! Jag blir ledsen av detta ibland, att jag får dumma tankar som seglar iväg om dom mest dumma och orimmliga saker, saker jag egentligen vet att Andreas inte skulle göra! Men hur vet man egentligen säkert? Aldrig kan man vara säker på nånting här i livet, men man tror och vill att man vet säkert och denna tro är viktig att ha, inställningen till att det är så..
 
Nu blev detta ett lång inlägg, men jag antar att jag delar denna känslan med många människor där ute! Men har ni varit med om nåt riktigt jobbigt och blivit riktigt sårad i ett förhållande, se det possetivt! Det var inte menat att det skulle vara ni, du kommer bli starkare när du växer med detta, testa på att bli mer självständig, man klarar sig, även om man känner sig som världens ensammaste just då!
 
Jag TROR på att det finns en människa för alla där ute, frågan är bara När? Var? Hur?
 
Jag vågar idag säga att jag är trygg med min underbara Andreas! Jag har varit tvungen att släppa min osäkerhet och ständiga oro! Våga leva i nuet och lita på dina känslor! Det kan vara svårt, ibland får jag "återfall" men då finns Andreas där och får in mig på rätt spår igen!
 
Underbara älskling, Jag ÄLSKAR dig över allt annat! DU är den jag vill leva resten av mitt liv med!
 
Kram på er! Ta vara på kärleken, det är det finaste man kan uppelva!
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Lite tankar.. hur blev jag den jag är idag till skillnad från tex gymnasiet?

Publicerad 2012-11-08 13:57:00 i Tankar och funderingar!

Funderar ofta på vad folk egentligen tänker.. vad tänker ni om mig?!
 
Jag vet att många kan reagera: "åhh nu skriver hon om sjukdommar igen"  eller "åhh, vilket gnäll, hur sjuk är hon egentligen"
 
Men jag är mig själv, kanske inte den jag var på på högstadiet eller gymnasiet, men jag är inprencip densamma fasst att jag nu är sjukare och kanske inte lika glad alla gånger, inte har samma energi som då, nu lever jag mitt liv idag som även består av mycket lycka och en underbar sambo!
 
På tex högstadiet var jag ofta ledsen över att inte hitta kärleken, på gymnasien hade jag en hel del 'lösa' kärlek, men kunde inte riktigt finna riktig lycka då jag ofta blev intresserad av fel killar.. idag är jag lyckligt kär och sambo! Livet det förändras!
 
likaså förändrades hela min vardag efter gymnasiet då jag blev sjuk.. Många sjukhusvistelser som inte gav resultat, men även många som löste och gav mig namn på sjukdom och sjukdomstillstånd! Personer tänkte redan då: "Är hon verkligen så sjuk som det låter, dom hittar ju inget, inbillning?"
 
Nej, jag inbillade mig inte, men ibland började jag själv tvivla efter ett antal besök på akuttmottagningen, dock fick jag alltid lkäggas in, inte lägger dom in personer som inte mår dåligt? jag är ju ingen skåderspelare precis!
 
Jag fick ganska så snabbt reda på mig grundsjukdom, men sen blev det bara mer och mer.. det ploppade upp som blåbär i skogen kändes det som.. det blev år av smärtor, sjukhusbesök, operationer, jopbbigt för mig, jobbigt för familjen och jobbigt för vännerna!
 
Idag är jag medecinerad så gott som det går, men tyvärr har inget blivit som tänkt med nästan några resultat :( Men jag har iaf medeciner jag tål att ta och som gör att jag för det mesta kan vara uppe och leva ett bra liv!
 
Det finns dom som har det mycket värre! Tro mig, det vet jag.. man har fått se mycket sina år på sjukhusen, både i Kalmar och i Lund där jag legat många gånger!
 
Men mitt liv kastades om.. jag hade precis fått en fasst anställning på mitt jobb, 2veckor hann jag vara glad över detta, sen kom sjukdomen som ett brev på posten! tacka gudarna för att inte jobbet gav upp mig då utan att jag faktiskt än idag är kvar på samma ställe, fast i mycket mindre skala..
 
Jag har saker i mitt liv som är tunga att hantera, men jag har också saker i mitt liv som är riktigt bra! Jag har ett fantastiskt hem, som jag "byggt upp" med min helt fantastiska sambo, jag har kärleken, jag har ett fasst jobb, en underbar familj, fantastiska vänner, två mysiga katter, två helt underbara gudbarn.. mycket har jag att glädjas över! MEN ibland behöver man ett brejkt att reflektera över min sjukbild också, där kommer bloggen till bra hjälp! Att kunna skriva allt det där jag har svårt för att prata om, att kunnde bara skriva av sig, det ger så mycket!
 
Jag VET att det inte är det roligaste att läsa alla gånger, men det är just därför jag gjort olika kategorier också, så du lätt kan strunta i att läsa sjukdomsinläggen om du vill, jag begär inte att nån måste läsa allt, visst uppskattar jag att det läs, för att folk ska få bättre förståelse, men vill du inte så slipper du! :)
 
 
Detta blev då ett låångt inlägg med mycket känslor! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men får ta de lite "pö om pö" så att säga.. vill ju inte trött ut er helt ;)
 
Idag är en dag jag behöver skriva av mig lite.. så nu blev det så.. Nu måste jag äta upp mina pannkakor här, dom är väl redan jätte kalla ;)
 
Kram på er!
 
Kommentarer (1)

En aha-upplevelse..

Publicerad 2010-07-19 13:29:00 i Tankar och funderingar!

"Du är väldigt trött, men inte bara det utan när du blir trött så blir även världen omkring dig väldigt svår för dig. Det är som att du behöver så oerhört mycket energi bara för att hålla ihop världen omkring dig att allting faller då du blir trött" citat från Mamma Melissas blogg..

Länge sen jag var inne o läste hennes blogg nu, men nu tänkte jag att nu är de dax o läsa lite eftersom jag måste koppla av o inte stressa... jag fick då syn på denna text.. och jag fick en sån "aha-upplevelse".. kände igen mig nåt enormt.. för det är verkligen så, jag är väldigt trött och blir jag för trött så rasar allt runtomkring för jag orkar inte hålla energin upp för jag blir så trött..

Min stress/trötthet påverkar min förmåga att utföra saker, jag vill så mycket hela tiden och har så mycket jag vill hinna med hela tiden att det till slut tar slut med energin.. igår var nog en sån dag då jag ville mycket men energin fanns inte, minsta lilla som gick emot mig så kom tårarna och trängde sig ut med en tår genom ögonen.. likadant var de när jag var i min lägenhet i Nybro förra veckan.. jag hade så mkt jag ville göra så till slut viste jag inte vad jag skulle göra och all energi försvann så jag bara satte mig mitt på de tomma golvet o grät..

Jag är just nu väldigt lycklig samtidigt som jag ibland gråter av stress och oro av dumma drömmar.. vaknar skräckslagen, tills jag inser att min älskling ligger bredvid mig eller att jag vaknar upp i VÅR säng.. för jaa.. det är ju faktiskt VÅR säng nu, VÅRT hem, Våra filmer, Våran nya hall.. jag är såå lycklig för att detta nu är VÅRT och inte mitt och ditt hem..

Det ska bli såå skönt när jag lämnat in mina gamla lägenhetsnycklar till HSB och lämna lägenheten bakom mig.. i den finns många fina men även tråkiga minnen, jag har ju trotts allt bott där i måånga år nu och snart kanske jag aldrig mer sätter mina fötter innanför den dörren, inte se min stil i den lägenheten som jag själv skapat, för nu skapar jag ju faktiskt min stil i mitt nya hem, tillsammans med Andreas skapar vi nu vår egna stil och renoverar så som VI vill ha det, även om jag kanske får de väldigt ofta som jag vill ha det, men så är det ju för de mesta, den som har mest känsla för inredning osv har ju kanske störst saker att säga till om, även om vi oftast tycker väldigt lika.. men stackars Andreas har fått mycket att göra sen jag kom med i bilden, men tror han trivs bra med det då de blir mycket gjort och vi skapar oss ett fint hem tillsammans, det är nog värt besväret.. kolla bara på vår hall nu.. det är sååån skillnad, myckt slit men fan så snyggt de blir :D hehe

Vi disskuterade lite härromdagen, jag har övergett rätt mycket när jag gav mig in i detta förhållande och flytta hit.. jag har offrat mycket (saker som för mig är stora men om man skulle fråga nån annan kanske de inte vore nåt) men vad jag känner så ångrar jag det inte, det är värt det.. det är värt alla offringar för nu får jag bo med den jag älskar, den mest omtänksamma killen som älskar mig tillbaka för precis den jag är.. helt underbart.. Jag har även gått emot principer jag tidigare haft om att flytta tillsammans med någon osv, men varför inte testa när allt känns så rätt liksom?

Tror detta stressar och gör mig lite rädd just för att jag inte tror att nån kan vilja leva med mig såhär nära, att inte nån kan ha den riktiga sanna kärleken till mig, att jag ska bli lämnad igen och att jag faktiskt aldrig bott tillsammans med någon och nu har jag helt plötsligt sagt upp min trygghet, min bostad.. för att uppleva allt de där som jag aldrig upplevt på riktigt..

Detta var lite tankar o funderingar som jag fick i huvuvdet.. så ville dela med mig av detta och behövde skriva av mig lite.. hoppas nån orkar läsa? :) hehe

Nu börjar snart unga mödrar så ska se det och sen hämtar älskling mig efter jobbet så ska vi åka och kolla på klinkers till hallen, klinker som ska skapa VÅr fina hall, för det mesta är faktiskt VÅRT nu :)

Kram Kram
Kommentarer (2)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela