TucciT

Tänkte ta och skriva ner vad som stod på ett papper som jag fått nu efter operationen, så kanske ni alla hänger med lite lättare på vad de är som händer! :)

 

Såhär står det:

 

Du är nu opererad för ditt bukväggsbråck! Operationen har gjorts med titthålsteknik och såren du har på magen är  efter kameran och operationsinstrumenten. Vid operationen har bråcket lagats inifrån och bukväggen har förstärkts med ett nät som har häftats fast i bukhinnan. Detta minskar risken för bråcket att komma tillbaka.

 

Det är mycket vanligt med en viss svullnad i operationsområdet. Det kan också uppstå ett blåmärke i huden vilket är helt ofarligt. De första fygnen efter operationen kommer du ha mycket kraftiga smärtor från operationsområdet, vilket berorpå nätet som är fäst i bukhinnan. Smärtan och svullnaden kommer sedan att minska successivt under flera veckor innan besvären försvinner. Din läkare har skrivit ut recept på smärtlindring till dig.

 

Du ska även ta blodförtunnande sprutor ett tag efteroperationen som du ska ta själv hemma.

 

 

Det var väl ungefär det som stod i brevet och sen devanliga om att man ska höra av sig om såren örjar se fula ut, om jag får feber osv.. 

 

Som ni hör så kommer jag säkerlighen ha ont ett tag framöver och jag ska ärligt säga att så ont som jag har hade jag aldrig kunnat tänka mig innan jag gjorde operationen.. de var kanske tur att jag inte visste.. jag trodde detta var en liten lätt operation, men tydligen helt tvärtom.. men det possetiva är iaf att allt gick över förvänat från läkarnas sida :)

 

Sen passade dom faktiskt på att göra en operation till när dom ändå var i magen och allt gick så bra.. så dom förminskade faktiskt min magsäck igen.. så nu är den lika liten som en ny-opererad "modern" magsäck.. därav får jag bara äta flytande föda nu i två veckor, detta var jag absolut inte beredd på så det har tagit mig väldigt hårt! Det är såå förbannat svårt att få i mig nåt överhuvetaget.. nåt glas vatten om dagen, några skedar soppa och lite filmjölk och mjölk är vad jag kämpar med.. samtdigt som jag blir illamående av att smärtan är så brutal av bråcket..

 

Såå, nu vet ni iaf lite mer om vad som hänt och händer här hemma.. vi kämpar på, men det är jävligt tufft.. myyyycket tårar som kan rinna i flera timmar i rad, men jag har en förbaskad tur som har min mamma som ställt upp för mig på sjukhuset varje dag och för min sambo som gör allt för att jag ska må som bäst här hemma och puschar på mig när jag bara vill ge upp allt!

 

Tck för att ni finns! <3