Sjukhuset
13.49
okeey nu ska jag försöka mig på o skriva lite om sjukhuset.. las alltså in i söndags kväll.. fick ett dubbelrum så mamma kunde vara hos mig.. tryggt.. jag e som ett litet litet barn när jag ska opereas.. eller ligger på sjukhuset överhuvetaget.. men de var skönt att dom fixat det så bra till oss :) de var rätt lugnt på söndagen, förrutom att jag var så jävla nervös.. Men fick reda på innan jag åkte till sjukhuset att Malin o Jocke hade fått en liten pojke.. så de gjorde att jag hade lite annat att tänka på iaf :)
Söndags kvällen gick o jag gjorde min dusch o allt de där o sen gick vi o la oss..
Vaknade på måndagsmorgonen av att dom var inne o väckte mig med massa medeciner o sånt skit o sen var de dax för dusch igen.. stod o lipade i duschen har alltid sån sjuk dödsångest innan operation.. men tänkte på Malins lilla liv så de blev tårar o glädje om vartannat.. hade fått en bild på de lilla livet på morronen så de blev o titta mkt på det o så.. man måste hitta de lilla som gör en stark.. o när mamma var ute o rökte precis när jag ringde henne o sa att vi skulle åka ner till operation så stod hon ute o pratade med Jocke om deras lilla påg o han lovade att jag skulle få träffa de lilla livet när jag vaknade upp igen.. detta peppade mig o de blev bland dom sista orden jag sa till mamma innen jag somnade: om jag vaknar får jag se Malin o bebisen o sen grät jag o sen somnade jag ifrån mamma..
aja.. Sen var det dax o åka ner på operation iaf.. helt plötsligt blev allt jätte brottom o jag fick lägga mig i sängen o åka ner till operation.. hann inte få lugnande lr nånting o dom hann inte ens stanna i "för-rummet" där dom brukar utan direkt in på opertionssalen där hon sa att dom fick söva mig som om att de vore en akut operation.. vad hon menade med de fick jag aldrig veta o vet fortfrande inte.. men mamma satt där med mig medans dom kopplade på mig alla slangar o skit o spännde fast mig i sängen o fan vad dom grejjade.. sandpapprade mig i ansiktet för o sätta på mig elektroner o.s.v.. sen började dom spruta in alla medel o sen minns jag inte mer för sen sov jag nog gott...
Vaknade när dom väckte mig (tack gode gud för de så jag inte dog).. Skrek o grät gjorde jag minns jag så väl.. hade så förbannat jävla ont.. sen kom mamma.. o då hade dom redan gett mig massa morfin o jag fick ännu mer, men ännu mer ont fick jag ändå.. så dom fick för sig att jag var kissenödig o att de var därför jag hade så ont.. men jag sa att de inte var de, utan av operationen.. men dom envisades o gjorde ultraljud på min blåsa som visade att jag hade rätt.. jag var inte kissenödig.. så fick ännu mer morfin.. usch så ont jag hade.. dom hade inte sett nån ha såhär ont innan... o varje gång jag väl höll på o somna så började apparat jävlen tjuta högt som fan o dom sprang fram o tillbaka o kollade mig.. mitt blodtryck bara sjönk o sjönk o var nere i 50 nånting genom 28... de e inte högt vill jag lova.. men varför de var så vet jag inte riktigt.. efter några timmar fick jag åka upp till avdelningen.. inte där heller hade dom sett någon ha såhär ont efter en sån är operation.. fick massa smärtlindring men de ville inte hjälpa helt.. sen skulle jag upp på toa med.. o fy fan säger jag bara vad ont.. shit.. trodde jag skulle dö rent ut sagt.. sen fortsatte dagen så o jag mådde skit.. till slut blev de iaf kväll o jag sov lite halvt om halvt..
Vaknade på tisdagen o hade fortfarande sjukt ont.. kunde inte ens ta mig ur sängen helt.. o preoblem me o kissa hade jag så hela natten hade dom fått gå o göra ultraljud på mig för o se så dom inte behövde tappa mig. jag var typ bara nån ml från att dom skulle göra det men de slapp jag .. o tur är juh de.. sen kommer läkaren o säger att jag kanske skulle åka hem.. då sa till o med jag själv att näe jag kan inte åka hem.. kan ju inte gå ur sängen själv ens.. jag har inte varit såhär dålig efter operation tidigare.. jag bara låg i sängen o hade ont o orkade ingeting o febern den steg o jag var helt borta..
sen helt plötsligt knackar de på dörren o in kommer Jocke med en kaffekopp o sätter sig på en pall o pratar med mig.. så glad jag blev.. minns knappt vad vi sa mer än att han tyckte jag såg dålig ut.. o sen sa han att jag skulle få komma upp sen o se på Mellwin.. så han gick upp till sin avdelning o hämtade deras telefonnummer till deras rum så jag kunde ringa senare.. efter han hade gått ville jag kämpa. jag fick tillbaka viljan att komma upp ur sängen.. jag började ut o gå i korridoren med mamma o en gåstol för jag skulle fan ta mig fixa detta.. med massa morfin i kroppen så gick det.. fast de gjorde sjukt ont o till slut började jag piggna till lite.. frammåt kvällen sen så var jag ute i rullstol med mamma o pappa o tog min första cigg sen ringde jag Malin o Jocke o så fick jag träffa dom o lilla bebisen..
söt som få var han.. otroligt fin bebis.. de var verkligen glädje o få hålla i de lilla livet.. orkade bara hålla en liten stund för jag var så dålig fortfrande men jag kämpade iaf men till slut gick de inte mer o de blev o åka ner till avdelningen o lägga sig igen.. på kvällen kom dom in o var tvugna o sätta dropp på mig igen.. bla för o försöka få upp mitt låga tryck o även för att jag bara lyckats få i mig typ 3dl vätska på hela dagen.. så de blev dropp o grejjer igen.. sen var väl den dagen slut tror jag..
Sen var de onsdag.. o jag vaknade o hade ont men jag kunde gå upp själv ur sängen nästan.. blev så glad o gick runt där o sen kom läkaren o sa att jag fick åka hem med massa verktabletter o de förståss men jag fick iaf åka hem..
Pappa kom på eftermiddagen o hämtade oss.. var precis att jag tog mig in i bilen.. men hem kom jag.. till mamma o pappa.. o nu sitter jag hät.. orkar inte göra nåt men jag e iaf hemma.. har svinigt ont o idag e de inte de minsta bättre från igår.. hoppas som fan att de vänder snart för detta e nåt hemskt denna jävla smärta.. denna opertionen brukar inte göra ont säger dom.. shit vad dom ljuger.. :P
Nee nu blev de väldans långt.. men vet att alla fråga efter vad som hänt o så på sjukhuset så nu fick ni veta:P
Puss o kram från en smärtsam Tess som ska gå o vila lite nu
okeey nu ska jag försöka mig på o skriva lite om sjukhuset.. las alltså in i söndags kväll.. fick ett dubbelrum så mamma kunde vara hos mig.. tryggt.. jag e som ett litet litet barn när jag ska opereas.. eller ligger på sjukhuset överhuvetaget.. men de var skönt att dom fixat det så bra till oss :) de var rätt lugnt på söndagen, förrutom att jag var så jävla nervös.. Men fick reda på innan jag åkte till sjukhuset att Malin o Jocke hade fått en liten pojke.. så de gjorde att jag hade lite annat att tänka på iaf :)
Söndags kvällen gick o jag gjorde min dusch o allt de där o sen gick vi o la oss..
Vaknade på måndagsmorgonen av att dom var inne o väckte mig med massa medeciner o sånt skit o sen var de dax för dusch igen.. stod o lipade i duschen har alltid sån sjuk dödsångest innan operation.. men tänkte på Malins lilla liv så de blev tårar o glädje om vartannat.. hade fått en bild på de lilla livet på morronen så de blev o titta mkt på det o så.. man måste hitta de lilla som gör en stark.. o när mamma var ute o rökte precis när jag ringde henne o sa att vi skulle åka ner till operation så stod hon ute o pratade med Jocke om deras lilla påg o han lovade att jag skulle få träffa de lilla livet när jag vaknade upp igen.. detta peppade mig o de blev bland dom sista orden jag sa till mamma innen jag somnade: om jag vaknar får jag se Malin o bebisen o sen grät jag o sen somnade jag ifrån mamma..
aja.. Sen var det dax o åka ner på operation iaf.. helt plötsligt blev allt jätte brottom o jag fick lägga mig i sängen o åka ner till operation.. hann inte få lugnande lr nånting o dom hann inte ens stanna i "för-rummet" där dom brukar utan direkt in på opertionssalen där hon sa att dom fick söva mig som om att de vore en akut operation.. vad hon menade med de fick jag aldrig veta o vet fortfrande inte.. men mamma satt där med mig medans dom kopplade på mig alla slangar o skit o spännde fast mig i sängen o fan vad dom grejjade.. sandpapprade mig i ansiktet för o sätta på mig elektroner o.s.v.. sen började dom spruta in alla medel o sen minns jag inte mer för sen sov jag nog gott...
Vaknade när dom väckte mig (tack gode gud för de så jag inte dog).. Skrek o grät gjorde jag minns jag så väl.. hade så förbannat jävla ont.. sen kom mamma.. o då hade dom redan gett mig massa morfin o jag fick ännu mer, men ännu mer ont fick jag ändå.. så dom fick för sig att jag var kissenödig o att de var därför jag hade så ont.. men jag sa att de inte var de, utan av operationen.. men dom envisades o gjorde ultraljud på min blåsa som visade att jag hade rätt.. jag var inte kissenödig.. så fick ännu mer morfin.. usch så ont jag hade.. dom hade inte sett nån ha såhär ont innan... o varje gång jag väl höll på o somna så började apparat jävlen tjuta högt som fan o dom sprang fram o tillbaka o kollade mig.. mitt blodtryck bara sjönk o sjönk o var nere i 50 nånting genom 28... de e inte högt vill jag lova.. men varför de var så vet jag inte riktigt.. efter några timmar fick jag åka upp till avdelningen.. inte där heller hade dom sett någon ha såhär ont efter en sån är operation.. fick massa smärtlindring men de ville inte hjälpa helt.. sen skulle jag upp på toa med.. o fy fan säger jag bara vad ont.. shit.. trodde jag skulle dö rent ut sagt.. sen fortsatte dagen så o jag mådde skit.. till slut blev de iaf kväll o jag sov lite halvt om halvt..
Vaknade på tisdagen o hade fortfarande sjukt ont.. kunde inte ens ta mig ur sängen helt.. o preoblem me o kissa hade jag så hela natten hade dom fått gå o göra ultraljud på mig för o se så dom inte behövde tappa mig. jag var typ bara nån ml från att dom skulle göra det men de slapp jag .. o tur är juh de.. sen kommer läkaren o säger att jag kanske skulle åka hem.. då sa till o med jag själv att näe jag kan inte åka hem.. kan ju inte gå ur sängen själv ens.. jag har inte varit såhär dålig efter operation tidigare.. jag bara låg i sängen o hade ont o orkade ingeting o febern den steg o jag var helt borta..
sen helt plötsligt knackar de på dörren o in kommer Jocke med en kaffekopp o sätter sig på en pall o pratar med mig.. så glad jag blev.. minns knappt vad vi sa mer än att han tyckte jag såg dålig ut.. o sen sa han att jag skulle få komma upp sen o se på Mellwin.. så han gick upp till sin avdelning o hämtade deras telefonnummer till deras rum så jag kunde ringa senare.. efter han hade gått ville jag kämpa. jag fick tillbaka viljan att komma upp ur sängen.. jag började ut o gå i korridoren med mamma o en gåstol för jag skulle fan ta mig fixa detta.. med massa morfin i kroppen så gick det.. fast de gjorde sjukt ont o till slut började jag piggna till lite.. frammåt kvällen sen så var jag ute i rullstol med mamma o pappa o tog min första cigg sen ringde jag Malin o Jocke o så fick jag träffa dom o lilla bebisen..
söt som få var han.. otroligt fin bebis.. de var verkligen glädje o få hålla i de lilla livet.. orkade bara hålla en liten stund för jag var så dålig fortfrande men jag kämpade iaf men till slut gick de inte mer o de blev o åka ner till avdelningen o lägga sig igen.. på kvällen kom dom in o var tvugna o sätta dropp på mig igen.. bla för o försöka få upp mitt låga tryck o även för att jag bara lyckats få i mig typ 3dl vätska på hela dagen.. så de blev dropp o grejjer igen.. sen var väl den dagen slut tror jag..
Sen var de onsdag.. o jag vaknade o hade ont men jag kunde gå upp själv ur sängen nästan.. blev så glad o gick runt där o sen kom läkaren o sa att jag fick åka hem med massa verktabletter o de förståss men jag fick iaf åka hem..
Pappa kom på eftermiddagen o hämtade oss.. var precis att jag tog mig in i bilen.. men hem kom jag.. till mamma o pappa.. o nu sitter jag hät.. orkar inte göra nåt men jag e iaf hemma.. har svinigt ont o idag e de inte de minsta bättre från igår.. hoppas som fan att de vänder snart för detta e nåt hemskt denna jävla smärta.. denna opertionen brukar inte göra ont säger dom.. shit vad dom ljuger.. :P
Nee nu blev de väldans långt.. men vet att alla fråga efter vad som hänt o så på sjukhuset så nu fick ni veta:P
Puss o kram från en smärtsam Tess som ska gå o vila lite nu
