Tankar o funderingar
26 September 2008 - 09.38
Usch jag e så full av tankar o funderingar så jag kan börja gråta.. fattar inte vad som händer med mig? Känner inte igen mig själv? Varför tänker jag på alla andra o inte OSS? De e ju faktiskt VI nu.. jag e inte ensam.. ändå känns de som jag tror det.. Men jag tycker ju om min pojk över allt annat typ.. ändå går funderingarna..
Folk skaffar barn.. folk flyttar tillsammans me nån jätte snabbt.. o varför vet jag inte.. o vad gör jag? Jo jag sitter här ensam o bara e sjuk hela tiden i min lilla tvåa.. när ska jag få dela vardagen med någon? Varför blev de inte som vi alla trodde förrut? Varför kom de bortförklaringar.. varför säger sig vissa människor att dom behöver bo ensamma?.. Men sen flyttar ihop me nån direkt ändå? Jag förstår inte.. o jag borde inte ens fundera över det.. dagen kommer då jag inte kommer bo är ensam.. de kan bli snabbare än man anar.. men just nu känns de bara som man ligger så långt efter alla andra.. Man ska inte stressa fram något. o de tänker inte jag göra heller.. aldrig i livet.. men jag vill ha närhet, höra dom där söta orden.. höra hur fin man är fasst man inte är det.. jao ni vet nog vad jag menar..
Andra funderingar.. hur kommer de bli den dagen man ine bor ensam? Kommer man då sakna att vara ensam? Kommer de funka bo me nån? Kommer jag kunna ge all min kärlek till en människa jag tycker om super mkt? Jag kan inte veta.. men jag tror absolut inte de e några problem.. jag e rätt så bra på o visa mina känslor.. tyvärr har vissa svårt för det.. Men igår fick jag höra ord jag verkligen behövde höra för o komma upp på jorden igen.. TACK mitt söto ;)
Njee ska väl sluta tjata.. men har så mkt tankar så de e inte sant.. men de e för jag känner mig så ensam fast att jag egentligen inte ens är ensam.. fast just nu är jag ju det.. har ju inte min snigel här som kan trösta mig eller puss o krama på mig.. Längtar tills vi ses igen.. vill ligga i hans armar o bara mysa.. känna sig omtyckt o få höra hans underbara viskningar :) Tycker o dej ;)
Nee nu ska jag fortsätta att plocka in disken.. som jag började med typ åtta idag på morronen.. men var tvungen o skriva av mig lite nu innan jag hade spruckit.. för så känns de.. att jag kan spricka av all oro, ångest o tankar.. jag undrar så.. VAD ÄR/VAR DET FÖR FEL PÅ MIG?!
Ha en bra dag alla där ute som orkar läsa mitt tjaffs :P Lämna gärna kommentarer..
På återseende!
//TucciT
Usch jag e så full av tankar o funderingar så jag kan börja gråta.. fattar inte vad som händer med mig? Känner inte igen mig själv? Varför tänker jag på alla andra o inte OSS? De e ju faktiskt VI nu.. jag e inte ensam.. ändå känns de som jag tror det.. Men jag tycker ju om min pojk över allt annat typ.. ändå går funderingarna..
Folk skaffar barn.. folk flyttar tillsammans me nån jätte snabbt.. o varför vet jag inte.. o vad gör jag? Jo jag sitter här ensam o bara e sjuk hela tiden i min lilla tvåa.. när ska jag få dela vardagen med någon? Varför blev de inte som vi alla trodde förrut? Varför kom de bortförklaringar.. varför säger sig vissa människor att dom behöver bo ensamma?.. Men sen flyttar ihop me nån direkt ändå? Jag förstår inte.. o jag borde inte ens fundera över det.. dagen kommer då jag inte kommer bo är ensam.. de kan bli snabbare än man anar.. men just nu känns de bara som man ligger så långt efter alla andra.. Man ska inte stressa fram något. o de tänker inte jag göra heller.. aldrig i livet.. men jag vill ha närhet, höra dom där söta orden.. höra hur fin man är fasst man inte är det.. jao ni vet nog vad jag menar..
Andra funderingar.. hur kommer de bli den dagen man ine bor ensam? Kommer man då sakna att vara ensam? Kommer de funka bo me nån? Kommer jag kunna ge all min kärlek till en människa jag tycker om super mkt? Jag kan inte veta.. men jag tror absolut inte de e några problem.. jag e rätt så bra på o visa mina känslor.. tyvärr har vissa svårt för det.. Men igår fick jag höra ord jag verkligen behövde höra för o komma upp på jorden igen.. TACK mitt söto ;)
Njee ska väl sluta tjata.. men har så mkt tankar så de e inte sant.. men de e för jag känner mig så ensam fast att jag egentligen inte ens är ensam.. fast just nu är jag ju det.. har ju inte min snigel här som kan trösta mig eller puss o krama på mig.. Längtar tills vi ses igen.. vill ligga i hans armar o bara mysa.. känna sig omtyckt o få höra hans underbara viskningar :) Tycker o dej ;)
Nee nu ska jag fortsätta att plocka in disken.. som jag började med typ åtta idag på morronen.. men var tvungen o skriva av mig lite nu innan jag hade spruckit.. för så känns de.. att jag kan spricka av all oro, ångest o tankar.. jag undrar så.. VAD ÄR/VAR DET FÖR FEL PÅ MIG?!
Ha en bra dag alla där ute som orkar läsa mitt tjaffs :P Lämna gärna kommentarer..
På återseende!
//TucciT
