Min shuntoperation och min tacksamhet till mamma och pappa!
Vilken oro innan, lycka att vakna, ångest, smärtor.. alla känslor på en och samma gång.. en operation jag aldrig kommer att glömma!
Månaderna innan bestod av party, galenskaper och massa stohej, jag hade fyllt 20år två månader innan.. det var verkligen ett händelserikt år!
Men här låg jag nu på intensiv-uppvaket.. med lapp för ögat som en pirat eftersom jag inte kunde se ordentligt.. maskinerna pep titt som tätt att mitt blodtryck var för lågt, ständig bevakning, oro, lycka, smärta.. men oj vilken lättnad att vakna!
Pappa på uppvaket, glad att hans dotter vaknat, i fönsterna som ni ser bakom satt personalen och hade koll på mig.. själv ville jag se Idol eller något sånt på tv:n, dock minndes jag typ inget av programmet efteråt!
Nallen i högsta hugg.. Nallen som sedan dess varit med mig på alla operationer och kommer vara med mig även nästa operation! Så tom i blicken...
Tillbaka på mitt vanlig rum, pappa letade batterier i gadroben.. och hittade det såklart <3 Han är den som får stå för det tekniska när vi är på sjukhus! En gång när jag låg inne i Kalmar så tog han till och med med sig boxern som dom hade hemma i huset till mig.. och köpte en "mobil" antenn som han installerade i mitt rum, sen kom han och kopplade in allt på sin lunch! Snacka om att göra allt för sin dotter, Underbara pappa! Sköterskorna skrattade när han kom med den där stora antennen och satte på bordet i rummet! Men jag ville ju ha några bra kanaler att titta på medans jag låg där..
Mamma fick en säng på rummet, här var hon utmattad efter en tuff operation med mig.. Utan mamma skulle jag inte klarat alla mina sjukhusbesök som jag haft, alltid finns hon där med sin hand och ger mig styrka! hon har fått genomlida mycket med mig, men jag är dig evigt tacksam mamma!
Här är shunten som dom opererade in..
Upp och gå skulle man som vanligt efter operationer göra snabbt, jag var uppe, men det var inte lätt och jag var riktigt drogad, utan mammas hjälp kunde jag inte gå.. håret det stod åt alla håll och kanter, blod och jävelskap, jag var såå ledsen över mitt hår.. det var det jag oroade mig mest för precis innan operationen med allt lugnande i kroppen.. givetvis var det inte där oron satt, men det var det jag sa till sköterskorna minns jag.. åh som jag grät :(
Här ligger jag i min säng och tittar med min toma blick..
Även moster var såklart och hälsade på mig på sjukhuset! Som vi grät kvällen innan jag las in.. Fick ett jätte fint brev av moster, det har jag kvar än idag.. vi var alla rädda! Minns att man försökte hålla skenet uppe för barnen, dom förstod inte riktigt vad som skulle hända, dom viste att jag skulle ligga på sjukhus och opereras, men dom förstod inte innerbörden av det hela! Känslorna flödade, liksom många tårar som rann av rädsla!
Kusinerna målade fina teckningar till mig! Tack!
Sen fick jag flyttas med liggandes sjuktransport till Kalmar, jag var för dålig för att få lämna sjukhuset som tänkt, så det blev att byta till kalmar lassarett istället! Där kom Veronica och hälsade på mig!
Bilderna väcker många minnen! Svårt, jobbigt men ändå så skönt att titta tillbaka.. vilket stöd jag har av mina föräldrar! Vad skulle jag gjort utan dom? Troligen inte suttit här idag iaf.. Jag är mig evigt tacksam över att jag har dom föräldrarna som jag har! Även att jag ofta kan känna skuld till att dom fått ha det jävligt tufft under mina senaste år i livet!
Detta var min första riktiga operation, ingen liten sådan.. här var jag ovetandes om alla operationer som skulle ske, tur var väl det..
