TucciT

Vill börja med att beklaga sorgen till min alledes speciella och fina vän Caroline! Men det blev en fin pratstund även om det blir lite liv med barnen runt omkring, men ofta så underlättar det och inte blir så allvarligt! Förstod ju att du är ledsen och det är vi alla när något händer såklart! Ville bara gå och krama dig men tårarna var inte så långt borta så därav så blev det inte av när vi inte var ensamma!

 

Du fick mig att tänka tillbaka på Yvonne, jag saknar verkligen dig Yvonne, du var en så fin människa i vårt liv och ofta ofta ofta önskar jag att du vore här och kunde se hur fint Andreas och jag har det, du träffade honom inte många gånger men du älskade honom och du såg att han och jag älskar varandra! Du såg att han var en kille som skulle ta hand om mig och som du sa, han accepterar både dig och dina sjukdommar som många andra inte skulle orkar med och du Yvonne, du hade så fruktansvärt rätt! Du skulle vara stolt med allt vi har idag!

 

Nu i eftermiddags så kom även "Yvonnes" Lotta hit för att köpa en liten nalle av mig till deras lilla son.. viste inte att hon skulle komma just idag men när jag öppnade och hon stod där så började jag sakna Dig ännu mer Yvonne, vi kallade dig ibland för "extra-farmor" och jag vet att du varit som det för många människor, för du var en så otroligt fin människa! Du sa alltid som du tyckte, men du gjorde det på ett bra sätt som gjorde att man verkligen tog in allt du sa!

 

Caroline och jag pratade idag om när du somnade in.. och sista dagarna som jag var hos dig.. orden du sa till mig när du inte hade sagt något på flera dagar!

 

Du la dig i min famn när du fick ditt morfin för du ville somna en stund hos mig.. och du ville ställa dig upp bara för att få krama mig.. det är inte värre än att jag just nu fäller en tår för dig, en tår för sista tiden! Men jag är så otroligt tacksam att jag fick dagarna med dig då vi var hos dig och "vakade".. du älskade när vi var där, till och med sjuksköterskan reagerade på ditt starka band till mig, så hon tog ut mig i köket för att kolla hur jag kände och om hon kunde göra något för att lindra allt det jobbiga.. hon sa även att hon märkte så väl på dig att du ville ha mig där och jag ville verkligen vara där!

 

Dom tyckte mamma var så otroligt tapper som ville vara hos dig så mycket, mamma var enorm och jag är stolt över henne, att hon orkade, men vad gör man inte för en så otroligt fin och kärleksfull människa som dig?!

 

Jag var inte hos dig dom allra sista dagarna, det var för jobbigt och jag viste ju att mamma satt hos dig! Kändes dessutom som du verkligen tog farväl till mig när mamma och jag åkte hem den kvällen! Du kämpade dig upp för att ge mig en bamsekram och sen sa du hej då viskandes flera gånger!

 

Jag tänker på dig Yvonne! Väldigt ofta!

 

Var tvungen att lätta lite på mina tankar.. nu ska vi ut i solen och mysa, kanske är det du som lyser för oss Yvonne, för nånstans så vet jag eller vill iaf våga tro att du tittar ner på oss med ett stort leende!