Lättad!
Oj, det känns som att ett par väldigt tunga kilon lättat från mina axlar nu.. eller ja, för ett par timmar sedan.. så nu har jag legat och bara vilat sen dess, naturligt vis med en sjuhelvetes värk.. men ändå med en lättad känsla mellan alla snytningar och nysningar och tablett-ätande..
Som ni vet så var jag inte glad idag på morgonen, i all desperation så ringde jag till min älskade mamma, som allid ställer upp för mig.. inget undantag idag heller.. TACK MAMMA! Oj, vad jag älskar dig och allt du gör för mig!
Såhär är det nämligen, mycket av min tyngd har ju legat i att inte få tag på läkarna, om att inte vara sjukskriven efter tisdag nästa vecka, för ett arbete nu det hade varit rena katastrofen.. jag brukar alltid vilja jobba, just nu VILL jag inte ens, för jag vet mer än väl att jag inte skulle klara en timme..
Min neurolog är inte den lättaste att få tag på, sjuskrivningen med foten får inte vara mer än till den 18de, njurarna vet vi inte om jag kommer bli fortsatt sjukskriven med efter tisdag, de beror såklart på hur allting ser ut.. ovisheten fram till tisdag, om jag ska börja jobba redan på onsdagen i värsta fall har gjort mig helt galen, rädd, orolig.. kan inte koppla av, allt runtomkring med papper hit och dit och saker funkar inte som det ska och ja allt runt om.. det gör att jag inte hinner ta hand om mig själv för att friskna till, för även om jag sover och vilar inprencip hela dagarna så finns det där och oroar mig..
Så ja.. jag ringde i frustation till mamma idag och undrade om hon inte kunde ringa min husläkare.. hon känner ju honom så pass väl hon också och jag kunde verkligen inte ta tag i det själv.. inte på nåt sätt fanns orken till det.. så mamma var snäll och skulle fixa detta på hans telefontid..
Med tanke på hur jag aldrig vågat ringa ett sjukhussamtal själv förrut till någon, så har jag nu vuxit nåt enormt, jag ringer inprenip alla samtal osv själv nu för tiden, men idag.. det gick bara inte och jag kände själv att det måste göras NU, IDAG för att jag inte ska gå under..
Medans jag väntar på att mamma ska ringa upp så ringer även läkaren för gyn.. och det är ju också en sten som legat och tyngt mig nåt fruktansvärt.. tydligen är det så att jag har fortfarande cellförändringar, men ett prov som tydligen avgör allt har inte kommit ännu och därför har dom inte hört av sig.. men eftersom hon hörde att jag ringt härromdagen när hon var ledig så ville hon ringa upp direkt och förklara läget idag.. sånt gillar vi! Hon förstod förståss att jag var orolig! Men som sagt det finns förändringar fortfarande men det är detta prov vi väntar på nu som avgör hur fortsatt behandling ska fortsätta.. visar detta att jag har de( hängde inte med på vad de var riktigt) så kommer operation bli nödvändig troligen.. om inte så är det inte säkert vi behöver göra något just nu utan ha kontroll på det bara.. så vi får se.. hon hoppades på att få svaret denna eller nästa vecka och då skickar hon ett brev direkt! SKÖNT att veta hur det ligger till där iaf..
Efter detta så ringde iaf mamma upp mig igen och hade fått tag på min husläkare och direkt hörde jag att mamma hade en lugnande röst och jag fick ett bra intryck.. jag känner ju min älskade mor ;) Min husläkare är fruktansvärt bra eftersom han känner mig så väl och ALLA mina sjukdommar och självklart så kommer han ordna med min sjukskrivning om det är så att inte min neurolog hör av sig innan tisdag.. vilken lättnad! Hur länge eller nånting det vet jag inte men han vet alla mina sjukdommar och när han hörde allt som var nu också så var det nog ingen större fundering för honom.. Han kommer att skriva ett underlag redan nu som styrker på att jag inte klarar jobba min tid utöver min 35% arbetstid.. sen om jag inte blir sjukskriven längre av sjukhuset pga njurarna på tisdag så kommer han att skriva ett läkarintyg också.. så nu kan jag släppa även den biten denna veckan iaf och koncentrera mig på att friskna till! Han tyckte även jag borde ta influensavaccin detta året precis som vanligt med tanke på min känslighet och mina luftrör, men jag fick INTE ta det förrens mina njurar var helt reparerade.. men det var ingen fara för influensan har inte kommit till Sverige ännu!
Ja, nu som ni kanske förstår så är jag några kilo lättare med just det runtomkring.. dock är jag sjukt trött för jag varit så nervös och psykiskt labil idag så jag kommer nog somna ovaggad här i kväll.. men Andreas ska ju inte tro att han slipper undan att ha mig på hans arm en stund när vi lägger oss för det ;)
Andreas kommer snart hem efter att ha handlat lite.. då ska han göra lite mat (jag har ingen ork till det även fast det är "min" rätt som ska göras ikväll, nämligen raggmunkar och fläsk) sen vid typ halv sex tiden så ska han iväg igen till bowlingen.. vi har nämligen prova på kväll där idag för dom som inte är medlem i någon klubb men känner att dom kanske skulle vilja bli så får man gratis spelning ikväll på vår träningstid, dvs mellan 19-20 .. men efter 18 så är man välkommen ner för att träffa oss (jag kommer ju tyvärr inte vara med) men dom andra i klubben.. det är gratis som sagt idag och vi har även detta nästa onsdag! Så känner ni för att ni kanske är sugna på att börja spela i en klubb så tveka inte att gå ner och prova.. vi är inte farliga, jag lovar!
Så idag kommer jag vara ensam till kanske nio tiden ikväll.. men men jag är rätt van vid ensamheten nu, har inte träffat nån annan sen jag kom hem från sjukhset mer än Andreaas och mötet med fsk och chefen och sen var Eriksson här härromkvällen.. men annars har vi inte träffat nån och jag har inte heller varit ute nånting :/
Nu har iaf Andreas kommit hem så jag ska försöka orka hålla ögonen öppna tills han behöver åka igen.. då lär jag slockna som en stock för just nu är ögonen i kors och bara halvt öppna..
kram kram
