TucciT

Hej på er!

 

Det var väldigt länge sedan jag uppdaterade här, men jag har helt enkelt ingen ork.. för att bara ta allt lite snabbt nu..

 

Det hela började väl egentligen ett par dagar innan jag behövde åka in till sjukhuset, jag gick på toa vääääldigt ofta och tyckte väl att det var lite småkonstigt eftersom jag är den som inte går på toa alls särskilt ofta i vanliga fall.. Jobbet på tosdagen så sprang jag ett par gånger men kände mig ändå kissnödig hela tiden, mådde helt OK annars.. fredagen var Elin, Lowa och lilla Meja på besök och vi hade det super trevligt, jag sprang på toa ofta och efter dom hade åkt hem så blev det bara värre och värre.. jag hann kanppt ut från toa innan det var dax igen..

 

Har haft lite kramper i magen från och till en lång tid egentligen, ont i sidan av magen, ont i ryggen, ont när vi haft sex, när jag tränat har jag kunnat få jätte ont osv.. men vi har lite trott att det liksom bara är så och att de kunnat vara mina cellförändringar som spökat eftersom de varit ungefär på samma ställen..men nu i efterhand kan jag ju se att det troligen varit stenen som spökat under hela denna tiden.. aja iaf..

 

Fredagsnatten hade jag fullt upp med att springa på toa, mellan ca tolv på natten och fem på morgonen så var jag på toa och ksisade 19 gånger, vid två-tiden så började jag även få grymt ont och jag vände och vred och grät av smärta.. innan klockan visade halv sex så gick jag in och väckte Andreas, som förståss vaknade väldigt chockad över att jag väckte honom och bara grät och sa att jag orkar inte längre.. han fattade förståss ingeting eftersom han knappt viste om att jag ens hade haft ont på natten, han hade sovit så gott och jag hade gjort allt för att inte väcka honom..

Han frågar ganska omgående: ska vi åka till akuten? Varav jag svarar direkt: JAA det ska vi.. alla ni som känner mig vet hur envis jag annars är med att åka till sjukhuset så Andreas blev väldigt chockad även han av svaret (likaså jag själv) men som sagt jag orkade verkligen inte längre.. jag ringde sjukvårdsrådgivningen som sa direkt att du ska vara på sjukhuset nu, inte hemma, bara att åka direkt..

 

Jaha? sagt och gjort.. nästan iaf.. men envis som jag är.. ja jag hade faktiskt lite anvishet kvar.. jag ville duscha först.. men hallå menade Andreas på.. är du säker? Jaa jag ska duscha sa jag.. sagt och gjort, jag tog mig på nåt sätt in i duschen och duschade en väldigt snabb dusch och sen borstade håret och tog på mig lite kläder och fick sedan ett stort anfall igen.. ut i bilen och direkt in på akuten..

 

Där inne kändes de som en evighet som alltid men ändå kändes det som att allt gick rätt så snabbt, fick mycket smärtlindring hit och dit, upp på röntgen, för ovanlighetensskull så hittade dom en lite njursten direkt.. ner på akutvårdsavdelningen där jag nu hade fått ett rum sen så är tiden väldigt suddig.. varannan timme med morfin var allt som hjälpte lite grann och dom gjorde allt för att smärlindra mig.. dock med väldigt dåligt resultat..

 

På söndagen kommer jag upp på kirurgavdelning 6, på kvällen blir det akut-operation.. som inte lyckades.. sen måndagsmorgonen så gick helt plötsligt allt så snabbt så helt plötsligt var det dax för operation igen.. IGEN? NU? NU MED EN GÅNG? Min sambo måste med sa jag.. aa vi vet inte om han hinner svarar dom medans jag sprang in i duschen, medans jag gör mig klar för att duscha kommer sköterskan in och säger att jag kan testa ringa min sambo, hinner han hit medans du duschar så hinner han nog följa med..  och Andreas fick slänga på sig kläderna på jobbet och köra till sjukhuset och han hann precis i tid tills jag skulle rulla ner på operation..

 

Dom lyckades sätta in en splint, men inte dra ut stenen som dom hade hoppats på.. det var alledes för svullet och sårigt i mina gångar så dom fick skära bort delar av det svullna för att ens komma in och sätta dit splinten..
nu skulle smärtan bara bli mindre och mindre.. men visst va?! Här sitter jag nästan en vecka efter operationen och har fortfarande väldigt ont..

 

Varje steg jag tar så känner jag hur det skaver i mig.. ungefär som att nån sticker in en kniv och långsamt vrider den i mina njurar och ner i hela underlivet..

Tack tack säger jag bara.. jag har väl aldrig varit med om tillräckligt va? Vem vill mig så jävla illa egentligen?!

 

Jag är iaf hemma igen sen i Tisdags då jag helt plötsligt skulle hem med mina smärtor och med medicin som inte ens hjälpte.. efter mycket despyter med läkaren och sen träffa en annan läkare så fick jag med mig ketogan hem som jag kunde ta.. tack och hej sen åkte vi hem..

 

Dagarna här hemma har mest bestått utan att sova och knarka smärtlindring.. men det blir iaf lite bättre och bättre för varje dag.. förrutom tröttheten  som vägrar släppa..

 

Idag var tex första gången jag duschade sen jag var tvungen att duscha innan operationerna.. äckligt, jag vet.. men har verkligen inte haft ork.. och jag kan lova er det tog ordentligt på mina små krafter..

 

Andreas skrattar sött åt mig varje gång jag står, sitter och äter, sitter vid datorn, ligger i soffan.. och helt plötsligt så går mina ögon ihop mer och mer och jag somnar nästan.. hajar till att jag håller på att somna först när han kommer med sin strykande hand mot min kind eller om jag hör att han skrattar till lite..

 

Detta inlägget började jag skriva för ett bra tag sen men har ingen ork men tänkte att nu måste jag bara skriva färdigt..

 

Andreas har jobbat hela dagen nästan idag och jag har sovit.. han kom precis hem typ och börjat med lite mat som vi ska avnjuta, sen skulle vi sett film men jag orkar inte :( Ska dock hålla honom sällskap i soffan lite har jag lovat, sovandes eller vaken det får vi se..

 

Där har ni iaf lite av vad som hänt den senaste veckan.. klarat mig rätt bra idag utan tabletter, förrutom alla vanliga starka värktabletter som jag tar dagligen plus lite extra, men nu efter dusch och gått uppe lite så är värken hemsk igen och jag måste nu gå och föra in en äcklig tablett i rumpan.. usch och fy för sånt skit!

 

Vi hörs.. nu vet ni varför jag inte uppdaterar men nu vet ni ju historien så nu kanske jag kommer uppdatera med lite korta inlägg då och då..

 

Ha en bra söndagskväll alla och hoppas ni haft en bra vecka utan massa morfin och smärta och elende!!

 

Kramar!