Välkommen!

Dax för läkaren!

Publicerad 2013-04-04 08:35:34 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Gomorron!
 
Har precis fått i mig lite frukost och ska nu börja göra mig iordning för att åka till Nybro.. måste nämligen till läkaren så får åka dit på deras akut-tid idag..
 
Efter att ha haft ont en längre tid under tungan, så kännde jag förra veckan att det var svullet och gick till spegeln för att kolla, mycket riktigt var det som en liten utväxt som kikade fram under tungan.. och sedan dess har det bara vuxit och nu är det mycket mer än vad de var förrut.
 
Bara på några dagar nu så har det blivit minst tre gånger så stort plus att de kommit längre bak under tungan också.. det är bara på ena sidan och det skaver och det gör ont, börjar även göra ont när jag ska svälja då de svullnat så pass långt bak..
 
Så idag måste jag till läkaren för att kolla vad detta kan vara.. troligen svullna körtlar typ?!Vad vet jag?! Har aldrig sett nåt liknande faktiskt och inte heller mamma och pappa.. skumt!
 
Lika bra att kolla upp det iaf, kanske behöver jag någon medicin eller liknande för att få bort elendet?! Nästa vecka är det ju operation som gäller, så är det något i kroppen så är det ju bra om det är borta tills dess, har ju haft lite feber från och till i några veckor också.. så kanske är det något lurt som ligger och lurar i min kropp?!
 
Måste iaf fixa iordning mig nu så att jag kommer iväg, hoppas inte det är för mycket folk där idag, utan att det går relativt snabbt, efter det ska jag handla lite tänkte jag och sen vid kvart i ett ska jag träna i badet.. så, fullt upp blev det nu eftersom läkaren måste besökas.. tråkigt men sant!
 
Vi hörs senare!
Kommentarer (0)

Ögonläkaren och en jävla huvudvärk!

Publicerad 2013-03-27 16:08:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Trött på detta nu, huvudet spränger som bara den.. men jag kämpade mig till badet och tränade iaf.. de var rätt avkopplande och skönt just då, men nu gör det fruktansvärt ont igen!
 
Var ju hos ögonläkaren, fick akut-tid igår, så var där idag på förmiddagen..  jag började hos sköterskan och kollad synen som vanligt och fick bedövningsdroppar för att mäta trycket i ögonen (var tvungen o få två denna gången för jag blinkade så, vilket jag inte brukar ha problem med).. men men, det låg inom normal gränserna.. men vad jag kan minnas så har jag legat lägre alltid förrut, men det var iaf ingen fara..
 
Gick sedan in till läkaren för att göra andra undersökningar innan vi skulle droppa i pupillförstonrings-droppar i ögonen.. tyckte jag hade lite långsam reaktion i höger öga till att börja med men visade sig att det inte var något fel sen.. lite väl ljuskänslig, men de är jag ju när jag har så ont..
 
Sen kollade läkaren så jag inte hade några inflammationer i ögonen och det hade jag inte, däremot hade jag väldigt stora pupiller.. så hon kunde till och med kolla hela synnerverna UTAN droppar för att förstora pupillerna.. varför jag har så stora kunde hon inte svara på, men det är väldigt ovanligt! Synnerverna såg fina ut och ingen tedens på att vara svullna.. SKÖNT!
 
Gjorde lite olika tester till inne hos läkaren men hon kunde inte säga vad de kan vara, allt ser bra ut i ögonen.. dock så beställde hon en synfältsundersökning som jag skulle få tid på så snabbt de bara fanns sa hon..
 
Hon skickade även allt vi gjort idag och min problem till min neurolog, så var det inte bättre med värken så skulle jag höra av mig till neurologen efter helgen.. för problemet kvarstår, varför har jag så jävla ont på vänster sida av huvudet?!
 
Vi avslutade med att jag fick gå in till sköterskan igen och göra lite färgtester, antar att det gick bra också för dom sa inget om det.. sen fick jag äntligen gå hem..
 
Känns inte som jag blev något klokare, men skönt att veta att inte ögonen håller på att ta skada igen, det är ju det man är rädd för med denna sjukdommen så det var skönt att få veta, samtidigt som det skulle varit skönt för då kunde jag fått åka ner till Lund och ställa om shunten och det kanske hade hjälpt.. men men, får hoppas de försvinner nu så jag slipper neurologen.. vi får se om sagt..
 
Kommentarer (1)

Väntar på att ögonmottagningen ska ringa!

Publicerad 2013-03-26 09:14:58 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Gomorron kära läsare..
 
Sitter här och har precis ringt till ögonmottagningen, så dom ska ringa upp mig runt tio..
 
Värken känns bättre idag och jag ser bättre med ögat, men har fortfarande ont och blundar jag med de andra ögat så ser jag suddigt och det svider.. så lika bra att ringa och berätta att jag har pseudotumör så får dom ta ställning till om det kan bli såhär.. eftersom det är ögonen som kan ta skada om mina synnerver eller något är svullna igen så måste dom ju kolla detta om dom misstänker att det är så.. var dessutom ett tag sen jag var inne på kontroll så tror det är dax snart iaf..
 
Så jag får helt enkelt vänta på deras samtal och se vad dom har att säga.. troligen är det ingen fara men det känns så konstigt eftersom jag inte haft det riktigt såhär illa tidigare, förrutom när jag fick min sjukdom och mina ögon gick kors och tvärs och kunde inte fokusera på något.. så illa är det ju inte nu, som tur är! Men lika bra att rådgöra med någon!
 
 
Kommentarer (0)

Usch vad är detta nu?!

Publicerad 2013-03-25 19:42:21 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Har en huvudvärk från helvetet idag, bara blivit värre och värre varje timme som går :(

Det som är otäckt är att de bara är över halva huvudet och ner bakom ögat så jag kan knappt se.. Aldrig känt såhär förut men hoppas de släpper under kvällen och natten, blir de värre får jag väl kolla upp det.. Suck

När är allt helvete slut?!

Kommentarer (0)

Vaknade av en jävla mardröm!

Publicerad 2013-03-24 10:34:59 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Nu känns det att de med stormsteg närmar sig operation :(

Vaknade inatt av att dom höll på innan sövningen och jag skulle rulla in på operationsrummet ensam, jag skrek och grät och fick inte luft..

Vaknade av att jag knappt kunde andas och hade riktigt panik, där jag märkte de var en dröm kunde jag lugna mig och sen började jag gråta..

Suck, säg inte att nätterna ska vara sånna här nu..

Detta gjorde att jag har en fruktansvärd värk i huvudet idag och mår jätte konstigt :/

Kommentarer (0)

Det gick snabbt...

Publicerad 2013-03-19 12:54:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

1100kr har jag lagt ut på sjukvård senaste månaden, nästan exakt en månad tog det och nu har jag frikort, känns skönt att nu kunna ha gratis vård i nästan ett år :) Det värsta är att jag lagt minst lika mycket på mediciner.. det är minsjäl inte billigt att vara sjuk inte!
 
Precis vart hos sjukgymnasten, cyklade lite och tränade i en benmaskin.. men ska inte dit nu förrens efter nästa operation och träna.. nu ska jag satsa på badet tre gånger i veckan och träningen hemma, sen när jag inte får bada efter operationen, så ska jag börja träna hos sjukgymnasten på deras gym.. då kommer jag även få träna rygg och armar och sånt så de känns super bra :) Det ser jag fram emot!
Kommentarer (0)

Dax att dela medeciner igen!

Publicerad 2013-03-18 09:19:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Alltid lika tråkigt att sitta med alla dessa mediciner och faktiskt bli påmind om hur sjuk man är som behöver äta alla dessa piller varje dag.. usch.. en pillerfri dag vore nåt, men tyvärr funkar ju inte det :(
 
Det är en sak att jag behöver ta värktabletter, det känner jag ju när jag behöver ta.. men alla vitaminer man annars skulle ha brister på, magen jag troligen skulle haft magsår i, illamåendet som skulle varit mycket värre än vad det är.. ja, sånt man inte känner av varje dag påminns jag om när jag delar min dosett :/
 
Lite frustrerande är det allt!
 
Men men det är väl tur att det finns mediciner som gör att man blir "friskare" :D
Kommentarer (1)

Det gick inte som jag hade tänkt mig..

Publicerad 2013-03-14 15:23:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Aldrig någonstin har det varit problem med att jag får ha nån hos mig fram tills att jag somnar inne på opertionssalen.. aldrig under alla operationer jag fått gå igenom.. men tydligen får jag inte det denna gången, narkosläkaren sa att man inte får detta och dom vill inte det, dock kunde jag få ha Andreas med mig när dom sätter nålen och så.. Meeeeen, det är ju förhelvete inte det jag är rädd för!!!! Dom kunde även ordna så han får vara med mig på uppvaket och det känns ju bra!
 
Så nu har jag en stor klump i magen, jag som inte varit så oroad denna gången.. occh tänkte att efter idag kommer det nog kännas ännu lugnare, men ikke.. istället gick jag genom hela sjukhuset med tårar som föll ner för mina kinder och shippade luft, folk riktigt glodde på mig.. när jag kom ut i bilen fick jag ett riktigt panik-ångest-anfall så fick sitta i bilen i ca en kvart innan jag vågade börja köra.. jävla skit! Inte haft så stort anfall på länge riktigt otäckt när man sitter och gråter hejdlöst, känns som jag inte får luft och skakar som ett asplöv.. inte något roligt vill jag lova!
 
Nu när jag med lite perspektiv efter det hela har tänkt på allt hon sa så känns det iaf lite bättre, men så fort tanken kommer på att dom kopplar upp mig på alla maskiner och ger mig sömnmedel och sätter på mig masken över ansiktet.. så fort den tanken slår mig och jag då ska vara ENSAM utan någon trygghet vid min sida, det skrämmer mig fruktansvärt!
 
Jag fick iaf med mig två tabletter lugnande hem som jag ska ta här hemma innan jag åker in.. sen skulle dom skriva upp så att jag får lugnande direkt där också när dom satt kanylen på mig och då kommer Andreas få vara med, så där får vi vara hårda med att dom ger mig så pass mycket så jag klarar av att rulla in på operationsrummet själv, man får naturligtvis se när man är där hur det går.. dom brukar inte vara så snåla med lugnande, men jag brukar ju heller inte vara så särskilt mottaglig för det heller.. just för att jag får sån panik så behövs det lite mer för att få mig lite lugnare!
 
Men man får ta allt efteratt jag kommer dit och hur jag mår då.. dessutom brukar alltid sköterskorna vara bra nere på operation och förstående, så jag tror nog allt ska fixa sig, men det skulle vara MYCKET tryggare att veta att jag fick ha med min min trygghet vid min sida tills jag somnar eftersom det är skräckmomentet!
 
Hon sa även att dom ska göra allt så snabbt som möjligt innan, så det bara är att koppla upp mig i maskinerna och sen ge mig sömnmedlet direkt, så jag inte behöver vara inne på operationsrummet alls länge medans jag är vaken!
 
Aja, vi får se hur detta går.. men det känns absolut inte bra.. känns ju bättre nu som sagt när jag fått lite perspektiv och kunnat tänka, men just då så var det rena paniken och därför är jag just nu helt slut och har slumrat en stund på soffan av utmattning! Hoppas jag får lite energi så jag orkar plocka i köket ikväll, ser ut som fan och hade tänkt få massa gjort, men efter detta så finns absolut ingen ork så blir soffan nu tills Andreas kommer hem!
 
Varför Varför Varför skulle det bli såhär idag, jag som var så stolt för att jag kände jag inte behöver ha mamma vid min sida utan det går bra med Andreas, har precis vant mig vid den tanken och så slänger dom detta i ansiktet på mig.. VARFÖR?!
Kommentarer (0)

Laddar inför samtalet med narkosen..

Publicerad 2013-03-13 20:47:45 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Sitter här halvt död i soffan känns det som.. Andreas har varit iväg och tränat och nu är han och handlar lite..
 
Jag försöker ladda och fundera på vad det är jag ska ta upp i morgon när jag först ska till gyn och prata förberedelser inför operationen och sen till narkosen för att prata.. själva operationen har jag rätt klart för mig hur det kommer att gå till.. men har lite saker jag behöver ta upp med narkosläkaren..
 
Eftersom jag vart med om att inte somnat riktigt vid sövning och därför varit vid medvetandet, men kunde inte förmedla mig eller röra mig när dom satt ner tuben i halsen på mig så har jag alltid lite skräck för att det ska hända igen, så därför säger vi alltid till om att jag ska ha elektroner på huvudet så att dom ser på datorskärm att jag verkligen sover helt av medecinerna! Förra gången jag sa till om det så sa dom dock att dom för det mesta gör det atomatiskt nu för tiden och det står ju i mina journaler, men man kan aldrig vara för tydlig och påminna tycker jag!
 
Måste också ta upp att jag lär behöva lugnande direkt när jag kommer på morgonen för att få bättre sövning och att tabletterna inte hjälper så bra utan att dom får sätta kanyl så fort dom kan.. ju lugnare jag är innan den riktiga paniken kommer, ju lättare blir det vid sövningen såklart!
 
Ska även säga att Andreas ska vara med mig tills jag sover, som mamma alltid brukar vara.. har aldrig varit några som helst problem och Andreas var ju med nästan hela vägen sist också medans dom gav mig lugnande och satte in bedövningspumpen och alla förberedelser, dock när vi rullade in på operation och jag skulle somna så var bara mamma med..
 
Ni kanske tycker jag låter som ett litet barn, som måste ha trygghet med mig osv... men hade ni varit med mig någon gång så hade det varit enklare att förstå..
 
Även min nalle måste såklart följa med.. den har varit med alla mina operationer sedan den första jag gjorde.. fick nallen av Victor när jag tog studenten.. struntar i vem den kommer ifrån för det är nallen som är det speciella! Min egna operationsnalle har det blivit <3
 
Har också ett proslinsägg som jag alltid har med mig vid operationer, denna har jag fått av Yvonne när jag skulle genomgå mina operationer, för det är livets ägg och visar på att jag ska leva, så det är alltid med det också.. Yvonne är med mig varje operation! Älskade yvonne, vad jag saknar dig ofta!
 
Nehe de är väl det jag ska gå igenom med läkaren imon.. så får vi hoppas dom är snälla vid mig ;)
 
 
Kommentarer (1)

Operationerna tar aldrig slut i vårat hem..

Publicerad 2013-03-13 12:26:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Aha.. då var det bara att förbereda sig på en operation till, men denna gången är det för Andreas, blir troligen till hösten då han behöver operea en tå.. vi är lite otursdrabbade här.. men det kommer gå bra :)
 
Andreas har ett förflutet med sjukdommar men nu för tiden är han frisk som en nötkärna verkligen.. tur är väl det för annars vet jag inte om han hade orkat med mig.. skrattar..
 
Vi komprimissar varandra väldigt bra eftersom jag är så infeltionskänslig och Andreas typ har infektionskänslighet av järn.. blir inprencip aldrig sjuk, hur mycket smittsamma sjukdomar jag än haft så åker han inte på det.. tur det, annars hade jag säkert varit ännu mer sjuk då vi hade smittat varandra! Vi komprimissar varande kanon helt enkelt ;)
 
Jag är lite piggare nu.. men ändå väldigt trött och fryser.. har plockat ner en diskmaskin iaf och satt igång den så lite nytta har jag orkat göra mellan allt vilande!
Kommentarer (0)

Mår konstigt..

Publicerad 2013-03-13 11:06:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

När ska man få må bra? :O
 
Började igår eftermiddag med att jag blev alledes kallsvettig, blodsockerfall trodde jag så åt lite nötter och en banan, men de hjälpte inte..
 
Gick ut och åkte en runda med Andreas, batteriet i min bil var tvungen att laddas och lite frisk luft gör nog susen tänkte jag.. men ikke.. vi var inne på maxi och köpte citroner också, kämpade mig igenom och var svimfärdig..
 
Kom hem och rusade in på toa, de bara rann av mig och sen började jag kräkas tills det var helt tomt i magen.. la mig på soffan och vilae och blev mycket piggare!
 
Frammåt kvällen blev jag varm och svettig igen och helt slut, så det blev en väldigt lugn kväll medans Andreas målade hallen..
 
Inatt har jag vaknat av att jag varit varm och har drömt mardrömmar, sen skulle jag med Andreas till sjukhuset idag på morgonen, men tog tempen och den visade på liiiite feber och jag är totalt slut så messade Andreas och sa att han tyvärr fick åka själv..
 
Har även avbokat träningen idag.. inte bra att åka dit om jag har lite feber och är allmänt yr i skallen.. så får stanna hemma och träna med mitt gummiband och boll idag, lite lagom jobbigt sådär, så får vi se om detta utvecklar sig nu eller om det bara försvinner igen.. skulle ju vara skönt om jag har nåt i kroppen som blir nåt nu så jag kan bli frisk sen eftersom jag är så trött och kännr mig krasslig jämt..
 
Har iaf ringt husläkaren idag också så ska dit i April och prata med honom och lite hälsoundersökning pga min trötthet tänkte jag..
 
Nu blir det vila, så hoppas jag att jag är piggare frammåt eftermiddagen!
Kommentarer (0)

Det blev akut-röntgen!

Publicerad 2013-03-12 13:23:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Äntligen hemma från sjukhuset, det blev ett längre besök än väntat.. inte riktigt min dag idag..
 
Det började med att jag kom ut till bilen och så startar fanskapet inte, troligen batteriet som laddats ur.. så ringer till Andreas som inte svarar.. får ringa hans chef och be Andreas komma hem och hämta mig.. vad skulle jag göra utan min Älskling?! Kom till mottagningen på exakt tid och kunde pusta ut och fick komma in till läkaren direkt..
 
Han kollade och klämde och kände på foten, konstaterade att jag har väldiga smärtor fortfarande.. jag berättade om att det knakar och skaver.. det lät inte riktigt bra, så han blev osäker på vad det kunde vara, så han skickade mig på akut-röntgen för att se så inget hade lossnat i foten..
 
Kom bort till röntgen och tänkte att detta kommer ta tid, men rätt så snabbt fick jag komma in och röntgas.. sen tillbaka till läkaren igen och vi tittade på bilderna och konstaterade att allt såg ut precis som det ska så både han och jag kunde pusta ut..
 
Knakningarna kan bero på att det är små sår innuti som ska spricka upp och läka, så då kan det tydligen låta lite grann, kan vara så att det alltid kommer att låta också.. det får tiden utvisa, men de var inget farligt iaf..
 
Skavandet är för det är där dom har sågat av hälen och satt en metallsak mellan benen och en skruv som håller ihop hälen.. det är den jag känner, men det sitter precis som det ska.. skönt! Han kunde se på röntgen att kanterna på mitt sklett börjar runda till sig lite och det är bevis på att det fortfarande läker.. kan skava upp till ett år med alla ärrvävnader och sånt inuti foten, men det ska inte vara så att det smärtar såhär som det gör, så det är bara att hoppas på att det släpper med tiden..
 
Jag fick gå några steg i rummet och jag belastar foten rätt vad han såg, så det såg bra ut.. dock haltar jag lite väl mycket tyckte han och det får jag INTE göra, så att lägga kryckorna fick jag inte göra, möjligen om jag skulle gå en kortare bit här inne som tex för att gå ut i köket och sätta mig eller nåt, men inga längre stäckor osv så länge jag haltar ska jag ha kryckorna! Bakslag känns det som för mig, eftersom jag varit så glad att jag kan gå lite utan kryckorna.. men får skärpa mig och använda dom mer här inne också!
 
Summa av kardimumman så slutade det med en förlängd sjukskrivning till den 10de Maj.. Riiktigt surt och ledsamt och av vad man kunde läsa av läkaren så skulle jag inte ha alledes för stora förhoppningar om att återgå i arbete då heller, han sa det inte rakt ut men punkterar hela tiden att det kommer ta väldigt lång tid!
 
Berättade att jag kommer bli opererad om en måndag, inte det bästa för rehabiliteringen som han sa, men det måste göras så det kommer göra att jag även där förlorar lite tid av min rehab..
 
Så ja.. efter detta läkarbesöket känns det ändå bra att allt ser ut som det ska och att inget lossnat eller liknande i foten.. dock känns det inte bra att jag måste gå så länge till på kryckor och att jag måste vara hemma så länge till.. men men.. det är bara till att sikta frammåt och kämpa!
 
Vill passa på att tacka Eriksson som snällt kom och hämtade mig på sjukhuset när jag var färdig! Du är guld värld!
Kommentarer (1)

ortopeden idag!

Publicerad 2013-03-12 09:20:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Sitter här redo för att åka till sjukhuset... igen... men idag är det ortopeden som gäller.. ska bli spännande och se vad han tycker om foten och hur den utvecklats! Skönt att även få veta hur länge han tror jag kommer att behöva gå sjukskriven och med kryckor..
 
Ska fråga läkaren om vad det är som knakar så otroligt när jag går, det blir bara mer och mer.. först var det ett knak sen har de blivit så varje steg är flera kanakande ljud och det känns som att jag går på stener typ som gör ont..
 
Ska även fråga vad de är som känns och skaver på utsidan av hälen, har jag skor på mig eller har foten mot nåt hårt, tex när jag sitter på golvet så skaver det nåt fruktansvärt och jag kan inte sitta så.. känner man på hälen så är det nåt hårt, så min tanke är om det är brickan i foten som på något sätt lossnat och flyttat på sig.. vilket inte borde kunna hända.. men Andreas har kännt på den och tycker även han det känns väldigt konstigt.. mamma fick känna på det i helgen också och även hon tyckte att det känns som att det är något där innanför som mycket möjligt kan skava.. så vi får se vad läkaren säger om det också!
 
Med min otur så vet man inte vad som kan hända.. men det återstår och se.. Så typiskt också att detta med livmodern ska ställa till det mitt i allt.. det funkar sååå bra att träna i vattnet, visst jag har ooont efteråt, men det är ändå så skönt och jag känner att det gör nytta.. men efter operationen sen så får jag inte bada på minst fyra veckor.. vilket kommer göra att jag tror de kommer stå mer stilla med foten det blir liksom avbrott i rehabiliteringen.. typiskt! Men eftersom det gått från lätta och måttliga till måttliga och svåra förändringar så vågar jag såklart inte skjuta på operationen heller.. så vi får se vad som händer.. ska se vad läkaren säger om detta i dag också.. om han tror att jag kommer behöva ännu längre rehabilitering för det eller vad som händer..
 
Mycket funderingar.. jag vill bara bli bra NU.. NU NU NU, men det tar ju sån jäkla tid och just nu känns det som att allt står stilla och inte blir bättre.. vilket är frustrerande!
 
 
Kommentarer (0)

Exakt en månad..

Publicerad 2013-03-11 12:25:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Japp, idag är det exakt en månad kvar till operationen.. och som det ser ut nu så ska jag för första gången opereras utan mamma vid min sida, Andreas kommer naturligtvis vara där såklart..
 
Känns lite nervöst, inte rädd för själva operationen, men sövning är ju inte min starka sida om man säger så.. den paniken jag har innan önskar jag ingen, men som sagt denna gången behöver jag inte vara lika rädd för alla smärtor efteråt, så vem vet kanske håller jag mig relativt lugn denna gången.. hoppas hoppas..
 
Ska säga till reda på torsdag när jag ska prata med narkosläkaren att jag är väldigt rädd och får panik vid sövning så jag behöver ha kanyl och lugnande när jag kommer på morgonen så underlättar det lite förhoppningsvis! Ju mer som är förberett, ju lugnare kan jag vara inför detta så därför gäller det att förbereda!
Kommentarer (0)

Operation den 11/4

Publicerad 2013-03-08 13:26:00 i Att leva med sjukdom / Sjukhusvistelser!

Jaha då var operationstiden bokad.. det blir den 11/4 alltså typ nästan exakt en månad.. Skönt att jag ringde idag för att fråga hur lång vänte tiden var.. då fick jag ett datum direkt..
 
Hon skulle först läsa mina papper och se hur jag var prioriterad och när hon läst det så sa hon att det ska göras så fort som möjligt, men man får inte ha mens.. så jag sa att jag brukar ha det runt den 20de nånting men det är väldigt olika, då sa hon att då får vi tyvärr ta det efter det.. hmm, jag måste varit rätt högt prioriterad då?!
 
Sen skulle jag få telefonnummer osv för att ringa operation dagen innan och få klockslag när operationen ska ske.. men då bröts det och min telefon la av (de har vart strul från o till hela dagen, tyyypiskt!) Men jag ringde upp nu i eftermiddag och fick prata med samma sköterska igen..
 
Hon sa då att hon hade kollat lite mer på mina papper och läst att dom ville att jag skulle träffa narkosläkaren och prata med både dom på gyn och narkos innan operationen.. som hon sa så blir allt lite större med mig eftersom jag har shunt osv..
 
Nästa torsdag ska jag dit blev det bestämt, så först ska jag vara på gyn vid halv ett och sen hos narkosen vid ett.. ska även då få alla papper om operationen och svampar att duscha med på morgonen osv..
 
Jag frågade hur det kom sig att de nu bara en kort tid efter första provtagningen (cellprovet) kunde komma sig att jag hade svåra/grava cellförändringar när det på cellprovet visare lätta och måttliga.. detta kunde vara för att dom tog mer i odlingen denna gången och att vissa celler utvecklar sig snabbt och blir värre medans det tar längre tid för vissa.. Svåra/grava cellförändringar förklarade hon också att det är "förstadiet innan det händer nåt tråkigt".. hon menade alltså cancer..
 
Jag är tacksam att jag gjort cellrovtagningarna som jag ska och att dom hittat detta.. samtidigt som det känns förjävla tråkigt..men som hon sa att nu tar dom bort det och sen behöver man inte oroa sig längre! Men jag har en konstig känsla.. en känsla jag inte kan sätta orden på och som gör mig rädd, en känsla jag slår ifrån mig själv och inte vill veta av.. jag kan verkligen inte förklara den och jag vet inte vad de är som gör det..
 
Men men nu har jag iaf OP-dag och tid inbokad för "förberedelserna inför op".. känns bra.. och att allt blir mer kompilicerat och att jag måste träffa narkos osv fast man inte alltid behöver de inför detta.. jao, de förvånar mig ju inte om man säger så..
 
Är ni förvånade?! Näe jag tänkte väl de ;)
 
Kommentarer (1)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela