TucciT

Kommer jag verkligen kunna bli mig själv igen utan dig vid min sida? Allt kan verka vara bra på utsidan när jag träffar folk, men innerst inne gör de så fruktansvärt ont i hela mig av saknad 💔

Din sten är nu färdig och monterad, var där och besökte häromdagen, den är så fin, på torsdag är det urnsättning och jag ska själv sänka ner dig i marken tillsammans med dina allra närmsta människor som fanns i ditt liv! Vet inte hur jag ska klara det, men jag vill ha de sista färgvalet av dig och vill därför vara den som sänker ner dig också, hur jobbigt de än må vara.. 

Saknar dig!!! ❤️❤️

Men varför somnar jag så mycket lättare när jag sover tillsammans med någon? 😳

Jag har legat här nu sen halv tio och ögonen går i kors men ändå somnar jag inte...

Försökte med en halv sömntablett till nu och även en lugnande, så jag hoppas stt jag ska komma till ro snart!

Saknar verkligen Andreas trygga famn ❤️

Älskling! 

Jag undrar hur du har det!? 

Hur du mår?!

Vad du gör nu?! 

Vad du tänker?! 

Tyvärr får jag inte tag i dig, för du finns inte här 😪 jag saknar dig galet mycket! Mina tårar är slut, men bara för jag inte gråter hela tiden så betyder de inte att du är glömd, mitt hjärta är bara i spillror 💔 

Nu ska jag sälja vårt drömhus, jag hoppas du stöttar mitt beslut, snälla älskling, ge Mig ett tacken på att du finns med oss ❤️ jag förstår inte ännu att du är borta, när kommer jag förstå? 

Jag har i alla fall hittat mitt eget hus, som kan uppfylla mina drömmar, förutom drömmen att ha Andreas kvar förståss 😪 men han kommer alltid finnas med mig vad jag än gör eller vart jag än bor! Alltid saknad -alltid älskad!

Här kommer bilderna på mitt nya hus som ligger i Örsjö, helt centralt mellan mina allra bästa vänner och 3 av 4 gudbarn och deras syskon ❤️ 

Jag tror det kommer bli väldigt bra, det känns bra men hade känts bättre att bo kvar i Smedby med Andreas såklart 💔❤️😪

La mig vid 21 för jag var så trött och nu är klockan 02.50 och jag är fortfarande vaken 😪

Andreas, du fattas mig 💔😪

Då ligger man här igen och kan inte sova :'( Legat här nu i 2 timmar, så hoppas på att jag kan somna om snart, men har som tur väl inte haft en massa drömmar som jag kommer ihåg i alla fall :)

Är röksugen också, kanske ska gå ut en runda och se om man kan somna om efter det sen? Hmm, de tål att tänkas på!

Saknar min älskling, så ligger här och kramar täcket istället :(

Näe fasen de får bli att gå ut en runda, sen försöka sova lite till, för tanken är sedan att åka in till gamla stan idag och gå runt och strosa lite, sen blir det resturang-besök på kvällen tillsammans med bror, David och Jenny (gammal skolkamrat till brorsan) så de ska bli gott och trevligt hoppas jag på..

Nehe, gå ut var det ja...

HOPPAS NI SOVER GOTT.. KRAMAR

God morgon på er!

 

Här sitter jag och skakar ensam i Stockholm medan dom andra jobbar <3

 

Vaknat från och till hela natten av sjuka drömmar, helt galna, såklart om Andreas, sjukhus, boende och mig :'( hoppats på att varje gång jag vaknat och somnar igen så har jag velat att drömmen ska ta slut, men inte, fortsätter med samma dröm och så har det hållt på hela jävla natten.. suck

 

Lite kort om dömmen:

Jag bodde med Andreas på sjukhuset, han var mycket sjuk, de var mer något hem för sista tiden i livet.. men en dag kom polisen och tog mig till en liten lägenhet där jag helt plötsligt skulle bo, jag var fara för Andreas om jag bodde med honom.. för att jag inte hade kommit en gång när han låg på riktigt sjukhus när dom hade ringt, det var i nån speciell månad detta hade hänt och nu fick polisen reda på det.. men sen visade de sig att det var att Andreas låg på Ecmo i stockholm, så jag var ju där och satt vid hans säng.. som alltid! Men på nåt konstigt sätt så var detta fara för Andreas sista tid i livet så jag fick bo i någon liten konstig ful lägenhet någonstans.. sen var det massor med konstiga saker som hände..

 

Sen nu på morgonen när jag vaknade så tog jag upp mobilen och sulle skicka ett sms till Andreas om denna sjuka drömmen, för den kändes så verklig så ville kolla så han inte var arg på mig på riktigt.. men då kom det.. då kom jag på att Andreas är ju faktiskt inte med oss längre, kan ju inte skicka ett sms och få något svar, så då bröt jag ihop i tårar såklart :'(

 

Så nu sitter jag här vid Emil o Davids köksbord och bara skakar, har sån fruktansvärd huvudvärk men fått i min morfin och alla morgonmediciner så hoppas det ska bli bättre snart så att jag kan orka ta mig en dusch och sen åka in till stan en liten runda iallafall :)

 

Jag skakar som ett asplöv... ska försöka med endast morfinet och inget lugnande så får vi se hur det går..

 

Ikväll är Emil iväg, han är på resande fot med jobbet och kommer hem i morgon och David slutar vid 18 idag, så en hel dag för min själv.. sen när David kommer hem så ska vi bara mysa tror jag, äta lättlagad mat och se en film, slappa i soffan och bara prata.. han är så bra att prata med min lilla David <3

 

Tack bror och David för jag får vara hos er! Miljöombyte kan nog vara bra!

Nu måste jag försöka få i mig något litet till frukost, mår så illa så vill inte, men måste ju äta.. sen får jag ta mig nåt när jag förhoppningsvis mår lite bättre och kommer in till stan..

 

Hoppas ni får en solig och bra dag <3

 

Andreas, jag saknar dig något enormt, skulle inget hellre vilja än att få dig tillbaka, bara ligga och kramas och lyssna på monster <3 Du är den finaste ängeln av dom alla nu! Älskar dig för alltid!

Det känns både skönt men också ångestfyllt att inte Andreas är här fysiskt 😪

Men ska i alla fall försöka ha en mysig vecka med Emil och David och i min ensamhet medan dom jobbar!

Andreas, älskling, jag önskar du vore här nu ❤️ 

Helst av allt skulle jag ju såklart velat ha honom här hos mig, för de otroligt tomt och det gör sååå ont i mig när jag kommer på att han aldrig mer kommer finnas här för mig 😪

Ceremonin var så mycket Andreas så de kändes verkligen som han var med oss ❤️

Det kom så mycket folk så alla kunde inte ens få en plats att sitta på, men de bevisar ju bara så många som verkligen älskar Andreas ❤️

Dagarna efter har varit hemska, saknar honom så otroligt mycket 😪 vill bara han ska vara här hos mig, ligga här i vår säng och hålla om varandra 😪❤️

Du finns och kommer alltid finnas i mitt hjärta älskling! ❤️❤️❤️

Usch är så slut men sover bara lite då och då..

 

Imorgon (eller ja egentligen idag om man kollar klockan) så är de dax för begravningen och det har jag nog först börjat inse igår kväll, det kommer bli en fruktansvärt tung men förhoppningsvis även fin dag!

 

Ser inte fram emot detta, saknar Andreas så det gör ont i hela mig :'( Vill inte han ska vara borta för alltid, vill ha honom HÄR, i vår säng! Men jag har iallafall Doris (mamma o pappas hund) som ligger här bredvid mig och har gjort hela natten, hon vägrade följa med mamma ner och lägga sig igår kväll för hon skulle tvunget ligga hos min som är ledsen, hon har stenkoll på mig, de var likadant när jag var nere i skåne precis efter Andreas hade lämnat oss.. då följde Doris mig överallt, vart jag än gick och när jag la mig med stäng dörr till rummet när jag skulle sova så låg hon untanför dörren och vaktade, satt jag i fåtöljen och tittade på tv så låg hon nedanför och vaktade <3 Älskade djur!

 

Precis fått i mig en stark dos lugnande, så hoppas jag kan somna om sen och sova en stund till, måste ju orka med allt sen med bargrvning och allt som hör därtill..

 

 

Snälla andreas, jag önskar så att du kom tillbaka till mig :'(

 

 

Jag inte sova, de ända jag tänker på är dig, de är så tomt utan dig vid min sida 😪 

Tur att jag har mina underbara föräldrar hos mig som får mig att orka, din bestemor och bästefar ❤️ dom är i djup sorg dom också, mamma gör allt för att sysselsätta sig och pappa kan bara inte förstå att de bara var du och jag i 6 år, du var så älskad sedan första stund så de känns som vi levt hela livet tillsammans! 

Saknar honom enormt men samtidigt var de skönt stt pyssla ihop detta idag, väldigt jobbigt förståss, men nöjd är jag iaf ❤️ med hans halsband o förlovningsring och allt ❤️

Ligger här i sängen med mamma bredvid, det är tur jag har min älskade mamma mitt i all sorg ❤️

Vill ha min älskade här, men de går ju inte 😪

Saknar så de gör ont 😪

Det var länge sedan jag skrev här.. men är nog dax att öppna upp bloggen igen och få ur mig alla mina känslor..

 

Det har varit en mycket tuff tid de senaste halvåret, min sambo, fästman, den bästa i världen blev hastigt jätte sjuk och klarade en hel del kamper då han inprencip var nere i graven och vände, men så för nån månad sedan så började de vända och vi fick tillbaka lite av vår Andreas som vi älskade..

 

Men sen den 15:de Maj så lämnade han jordelivet för gott, efter tappert käpande under fem månaders tid.. kan inte i ord beskriva min sorg.. livet är SÅ förbannat orättvist!

 

Så nu tror jag att jag kommer behöva skriva lite här för att få ur mig lite, då jag skriver bättre än jag pratar tyvärr..

 

Hej, de var ett tag sen jag skrev och det har hänt otroligt mkt sedan dess.. men idag tänkte jag ta o skriva av mig lite..

 

Jag är sjukt tacksam för alla barn i min omgiving, speciellt alla mina gudbarn såklart! Ni betyder så grymt mycket för mig, att jag fått äran att alltid vara en del av era liv <3

 

Som många vet och många förstår eftersom jag är så barnkär och barnvänlig människa.. varför har jag då inte egna barn? Näe, för det är faktiskt så att vissa människor kan inte ha barn pga olika saker! JAG är en sån människa.. världens mest barnkära människa.. varför just jag? 

 

Jag har mina sjukdommar som bråkar jämnt och ständigt med mig, Andreas har sitt förflutna som ett sjukt barn.. det går helt enkelt inte.. ofriviligt? Ja, på sätt och vis är det verkligen det.. tror jag skulle blivit en bra mamma faktiskt, men mitt liv skulle inte vara ett bra liv för ett barn om man så adopterade som hade varit valet vi hade fått gjort.. man måste tänka på barnet i första hand enligt mig!

 

Jag är så otroligt tacksam för mina gudbarn och alla andra barn i min närhet.. sjukt tacksam för att jag snart ska få vara med under förlossning där mitt 4:de gudbarn ska födas.. det är mäktigt, det är så galet stort, det känns som att det är jag som ska föda mitt barn, självklart vet jag att så är inte fallet men jag kommer finnas som stöd redan från första minutrarna av bebis liv.. Jag har redan köpt första nallen, kläderna som ska bäras (om dom passar) vid hemgången från bb, delar av dopkläderna är också inhandlade, jag har varit med varenda ultraljud sen i vecka 6.. Jag är med på Allt och det gör det så otroligt spännande för mig, eftersom jag själv inte kommer få uppleva de genom mig själv, så får jag nu chansen att uppleva det genom en vän, hur otroligt är inte det?! Hur många barnlösa får denna chans? Jag kommer aldrig kunna säga tillräckligt hur mycket tacksam jag är! Jag fixar och jag donar med allt inför bebis ankomst till denna världen och jag får ta så stor del i allting, jag blir en extrammamma och gudmor som alltid kommer finnas där, precis som för alla mina gudbarn såklart! Ingen är mer värld än den andra och alla har samma förutsättningar hos mig även att det kommer såklart bli speciellt med denna bebis eftersom jag blir mer som en extramamma också :)

 

Men all denna tacksamhet, det gör inte att jag INTE har känslor, att jag INTE sitter och gråter då och då över att jag kommer leva utan barn som livet ser ut nu.. jag kan gråta massor, även om det är mindre än de varit så gör jag det då och då.. och det kan vara super stressande och sårande när folk frågar om detta, frågar om varför vi inte testar och adoptera, undrar om vi inte borde sätta igång en proces för det tar ju lång tid att få igenom.. men nä, vi kommer inte starta någon proces, iaf inte sålänge jag mår som jag gör.. det är inte rätt för ett litet barn!! Samtidigt då vill jag att folk pratar om det, jag berättar gärna för folk om att vi är barnlösa av en anledning, för det kan verka jätte konstigt att ett par som är så barnkära inte skaffar egna barn utan "snyltar" på andras barn, då är det bättre att berätta som det är så slipper folk gå omkring och bara undra!

 

Idag är en dag jag låtit tårarna rulla nerför mina kinder, tänkt mycket, men varje gång kommer jag fram till samma sak, att jag ska vara och ÄR så jääävla (ursäkta ordet) tacksam för alla jag har i mitt liv, det gör det hela så mycket enklare!

 

NU ska jag köra iväg och handla på coop och maxi, sen ska jag möta upp en tjej och köpa lite saker till bebis <3 

 

Hoppas ni orkat läsa allt, de blev en hel novell, men ibland behövs de!

 

Kämpa på kära vänner! Ni är fantastiska!