Tycka om ???
5 Maj 2008 - 11.42
Detta är skrivet till en viss person, men alla får självklart läsa o kommentera ;)
Jag vill inte tycka om dig, men jag gör de ändå. Jag kan inte hjälpa det. Säger att du tycker om mig också men du visar de inte särskilt bra. Jag är så trött på det. De känns som du struntar i om jag är ledsen eller om jag mår skit. Du bryr dig ena dagen, dagen efter är du en annan människa. Nu har de gått två dagar, visst de kanske inte är mycket men de känns som en hel evighet. Du sa saker i telefonen häromdagen som fick mig o inse eller iaf tro att du inte ljög, att du skulle bättra dig. Att du skulle om du märkte jag blev ledsen skulle rätta till det. Du bad om förlåtelse. Men hur länge varade de? Två dagar typ? Sen nu e de samma visa igen.
Jag har blivit lurad så mycket på sistone. Jag är särbehandlad även om du säger jag inte är det. Jag borde skita i dig, lämna dig o låta dig få stå där ensam utan min vänskap! Du känner mig så väl tror du så du tror aldrig jag skulle kunna gära de, egetnligen ska ja göra de endast för att du ska inse att jag kan lämna din vänskap närsomhelst o skita i dig.
Jag e väldigt irriterad idag, de började igår när vi åkte hem. Vet inte vad jag ska göra, vill inte gå o grubbla över detta på jobbet. Vill inte känna såhär, vill jag hata dig istället? Är de lättare tro? Jag blir gaaalen.
Ena dagen får du mig glad, nästa får du mig att bara sitta o gråta. Jag har inget förlag på hur de skulle kunna bli bättre, är de nån annan som har det?!
Varför ändrar du så jävla mycket som jag velat du skulle ändra på för o rädda vårt förhållande, varför ändrar du de nu? Varför säger du att de ska hända saker men inget händer? Varför ville du inte ändra dig för ett fint förhållande när du kan göra de nu då lätt? Varför skiter du fullständigt i vad man skriver inte svara utanistället inronerar allt o sen kommer du ghöra av dig som ingenting. Strunta i dom saker jag skrivit o bara snacka på som vanligt. O säger jag till dig att jag skrivit ngt jag vill du ska svara på eller ngt du sagt du ska göra så minns du inte. Du har inte en aning. Du har glömt bort. Känns som du glömt bort hela mig fast du säger att du inte har det.
Känns som de finns nån annan, fast du säger att de inte finns de heller. Vad ska jag tro på o vad ska jag inte tro på? De känns verkligen så efter denna helgen, att de finns nån annan. Annars kan man slänga iväg ett mess. Du kunde när du var här förra helgen, du skickade me alla typ som skickade till dig, du svarade diret nästan, varför kan du då inte göra de när du är med andra o jag hör av mig? Är de nån du försöker lura igen? Du gör mig galen.
Nu pep mobilen o jag hoppades att de var du som tagit ditt förnuft i fånga, men ikke, var Elin. Min kära vän, älskar dej :)
Jag borde hata dig men jag tycker om dig ändå! (inte elin alltså)
På återseende!
//TucciT
Detta är skrivet till en viss person, men alla får självklart läsa o kommentera ;)
Jag vill inte tycka om dig, men jag gör de ändå. Jag kan inte hjälpa det. Säger att du tycker om mig också men du visar de inte särskilt bra. Jag är så trött på det. De känns som du struntar i om jag är ledsen eller om jag mår skit. Du bryr dig ena dagen, dagen efter är du en annan människa. Nu har de gått två dagar, visst de kanske inte är mycket men de känns som en hel evighet. Du sa saker i telefonen häromdagen som fick mig o inse eller iaf tro att du inte ljög, att du skulle bättra dig. Att du skulle om du märkte jag blev ledsen skulle rätta till det. Du bad om förlåtelse. Men hur länge varade de? Två dagar typ? Sen nu e de samma visa igen.
Jag har blivit lurad så mycket på sistone. Jag är särbehandlad även om du säger jag inte är det. Jag borde skita i dig, lämna dig o låta dig få stå där ensam utan min vänskap! Du känner mig så väl tror du så du tror aldrig jag skulle kunna gära de, egetnligen ska ja göra de endast för att du ska inse att jag kan lämna din vänskap närsomhelst o skita i dig.
Jag e väldigt irriterad idag, de började igår när vi åkte hem. Vet inte vad jag ska göra, vill inte gå o grubbla över detta på jobbet. Vill inte känna såhär, vill jag hata dig istället? Är de lättare tro? Jag blir gaaalen.
Ena dagen får du mig glad, nästa får du mig att bara sitta o gråta. Jag har inget förlag på hur de skulle kunna bli bättre, är de nån annan som har det?!
Varför ändrar du så jävla mycket som jag velat du skulle ändra på för o rädda vårt förhållande, varför ändrar du de nu? Varför säger du att de ska hända saker men inget händer? Varför ville du inte ändra dig för ett fint förhållande när du kan göra de nu då lätt? Varför skiter du fullständigt i vad man skriver inte svara utanistället inronerar allt o sen kommer du ghöra av dig som ingenting. Strunta i dom saker jag skrivit o bara snacka på som vanligt. O säger jag till dig att jag skrivit ngt jag vill du ska svara på eller ngt du sagt du ska göra så minns du inte. Du har inte en aning. Du har glömt bort. Känns som du glömt bort hela mig fast du säger att du inte har det.
Känns som de finns nån annan, fast du säger att de inte finns de heller. Vad ska jag tro på o vad ska jag inte tro på? De känns verkligen så efter denna helgen, att de finns nån annan. Annars kan man slänga iväg ett mess. Du kunde när du var här förra helgen, du skickade me alla typ som skickade till dig, du svarade diret nästan, varför kan du då inte göra de när du är med andra o jag hör av mig? Är de nån du försöker lura igen? Du gör mig galen.
Nu pep mobilen o jag hoppades att de var du som tagit ditt förnuft i fånga, men ikke, var Elin. Min kära vän, älskar dej :)
Jag borde hata dig men jag tycker om dig ändå! (inte elin alltså)
På återseende!
//TucciT
