TucciT

Funderar ofta på vad folk egentligen tänker.. vad tänker ni om mig?!

 

Jag vet att många kan reagera: "åhh nu skriver hon om sjukdommar igen"  eller "åhh, vilket gnäll, hur sjuk är hon egentligen"

 

Men jag är mig själv, kanske inte den jag var på på högstadiet eller gymnasiet, men jag är inprencip densamma fasst att jag nu är sjukare och kanske inte lika glad alla gånger, inte har samma energi som då, nu lever jag mitt liv idag som även består av mycket lycka och en underbar sambo!

 

På tex högstadiet var jag ofta ledsen över att inte hitta kärleken, på gymnasien hade jag en hel del 'lösa' kärlek, men kunde inte riktigt finna riktig lycka då jag ofta blev intresserad av fel killar.. idag är jag lyckligt kär och sambo! Livet det förändras!

 

likaså förändrades hela min vardag efter gymnasiet då jag blev sjuk.. Många sjukhusvistelser som inte gav resultat, men även många som löste och gav mig namn på sjukdom och sjukdomstillstånd! Personer tänkte redan då: "Är hon verkligen så sjuk som det låter, dom hittar ju inget, inbillning?"

 

Nej, jag inbillade mig inte, men ibland började jag själv tvivla efter ett antal besök på akuttmottagningen, dock fick jag alltid lkäggas in, inte lägger dom in personer som inte mår dåligt? jag är ju ingen skåderspelare precis!

 

Jag fick ganska så snabbt reda på mig grundsjukdom, men sen blev det bara mer och mer.. det ploppade upp som blåbär i skogen kändes det som.. det blev år av smärtor, sjukhusbesök, operationer, jopbbigt för mig, jobbigt för familjen och jobbigt för vännerna!

 

Idag är jag medecinerad så gott som det går, men tyvärr har inget blivit som tänkt med nästan några resultat :( Men jag har iaf medeciner jag tål att ta och som gör att jag för det mesta kan vara uppe och leva ett bra liv!

 

Det finns dom som har det mycket värre! Tro mig, det vet jag.. man har fått se mycket sina år på sjukhusen, både i Kalmar och i Lund där jag legat många gånger!

 

Men mitt liv kastades om.. jag hade precis fått en fasst anställning på mitt jobb, 2veckor hann jag vara glad över detta, sen kom sjukdomen som ett brev på posten! tacka gudarna för att inte jobbet gav upp mig då utan att jag faktiskt än idag är kvar på samma ställe, fast i mycket mindre skala..

 

Jag har saker i mitt liv som är tunga att hantera, men jag har också saker i mitt liv som är riktigt bra! Jag har ett fantastiskt hem, som jag "byggt upp" med min helt fantastiska sambo, jag har kärleken, jag har ett fasst jobb, en underbar familj, fantastiska vänner, två mysiga katter, två helt underbara gudbarn.. mycket har jag att glädjas över! MEN ibland behöver man ett brejkt att reflektera över min sjukbild också, där kommer bloggen till bra hjälp! Att kunna skriva allt det där jag har svårt för att prata om, att kunnde bara skriva av sig, det ger så mycket!

 

Jag VET att det inte är det roligaste att läsa alla gånger, men det är just därför jag gjort olika kategorier också, så du lätt kan strunta i att läsa sjukdomsinläggen om du vill, jag begär inte att nån måste läsa allt, visst uppskattar jag att det läs, för att folk ska få bättre förståelse, men vill du inte så slipper du! :)

 

 

Detta blev då ett låångt inlägg med mycket känslor! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men får ta de lite "pö om pö" så att säga.. vill ju inte trött ut er helt ;)

 

Idag är en dag jag behöver skriva av mig lite.. så nu blev det så.. Nu måste jag äta upp mina pannkakor här, dom är väl redan jätte kalla ;)

 

Kram på er!