Deprission?
Jao.. tror jag är på väg in i det.. inget är ju skoj längre.. tårarna kommer som från en öppen himmel.. men varför?! Och denna huvudvärk gör mig helt galen, det gör så ont.. men att ta kontakt med neurlogen hjäper ju inte.. dom säger väl ändå som vanligt att det inte finns nån medecin som hjälper bättre och att dom inget kan göra..
Jag är så lycklig men ändå så ledsen.. varför?!
Det är väl därför jag inte uppdaterat bloggen med så mycket text på sistone.. har inget att skriva, finns inget som händer.. inte ens min födelsedag ser jag som nåt ljust iår.. vad tjänar den till? den kommer väl vara som alla andra dagar, iof ska jag jobba också så mycket mer kan ju inte hända hehe..
Nej usch, nu måste jag upp igen.. önskar bara jag viste hur.. vill ut, ut och gå, motionera, men med denna huvuvdvärk och denna förbannade fot, vem orkar hitta på nåt då?!
På måndag kanske jag får svar på vad som händer med min snea fot, Andreas skulle smörja den igår och fan bara jag sitter still så är den ju helt sne, det har den inte varit förrut.. är lite rädd för läkarbesöket på måndag, samtidigt som det ska bli skönt.. önskar av hela mitt hjärta att mamma kunde stannat kvar och följt med mig..
Hoppas Andreas kommer hem snart, han får mig iaf glad, min underbara <3
Nej nu får det vara slut snyftat här.. var stak, allt kommer bli bra.. även om det känns som det är hopplöst.. allt löser sig! Försöker peppa mig själv.. kommer få en underbar helg, en underbar födelsedag! Jag vill hoppas och jag tror.. men känns inte så, inte just nu.. men mina känslor är ju som en bärgodalbana med alla olika backar och spår som gör att jag kommer i obalans!
Tårarna behöver väl komma ut.. och idag låter jag dom göra det..
Nu hoppas jag på en mysig kväll med mitt hjärta!
