TucciT

 

 

 

Känner mig verkligen som en riktig tänkare idag.. vet inte om det är för att det närmar sig min födelsedag eller vad det beror på?!

 

Tänkt hela morgonen på vår älskade Yvonne.. Försöker få tankarna på annat men hon kommer in hela tiden.. känner mig lugn och harmonisk.. nästan lite otäckt.. samtidigt så tränger tårarna sig nästan ut ur mina ögon.. varför var du tvungen att lämna oss? Du är såå saknad!

 

Jag vet att du skulle vara stolt över den jag är idag, att jag är förlovad med Andreas skulle göra dig så lycklig, du älskade verkligen att se oss lyckliga!

 

Att jag hittade min kärlek innan du hann lämna oss betyder mycket, du fick äntligen se mig riktigt lycklig och du älskade Andreas, även om ni inte träffades alls många gånger! Det var det du ältade om och om igen när vi satt och vakade över dig, du sa att jag var lycklig, att jag hade Andreas!

 

Jag har idag hittat mig ett fritidsintresse som gör mig lycklig och gör att jag kommer ut bland folk, bowlingen.. den lyfter mig som människa, precis som buggen gjorde när jag gick där.. detta hann inte du få vara med om, men nånstans tror jag att du känner nu också att jag är lycklig och att jag gör det bästa av mitt liv dom dagar jag inte ligger hemma och är dålig!

 

Alla tankar idag... Kan detta beror på att jag snart fyller år? Att du alltid ringde på min födelsedag.. du var som en extra farmor som vi alltid sagt.. Nu kan du aldrig mer ringa mig, inte kan jag hälsa på dig heller.. det känns tomt!

 

Att åka till kosta nu känns väldigt konstigt, jag slänger alltid min blick mot ditt boende, där du bodde senaste tiden och mot kyrkogården när vi kör förbi.. jag sitter alltid tyst i bilen när vi kör där.. den stunden är det dig jag tänker på! Vi har så mycket minnen med dig! Lyckliga sådana!

 

Du har alltid kämpat med att få mig stark, den lilla vilsna flicka jag varit.. nu vet jag vad jag vill (på ett ungefär iaf) och jag vet vem som är min stora kärlek, detta var ett ämne som ofta kom upp.. kärlek!

 

Sista dagarna med dig var riktigt kämpiga, men jag är SÅ glad att du ville ha mig där och att jag kämpade och klarade det, idag betyder det väldigt mycket för mig!

 

Sista gången du låg med ditt huvud mot min axel och somnade.. det känns som det var igår.. hur du sken upp som en solstråle när jag klev in i rummet och du ställde dig upp på dina stappliga ben och ville ha en kram.. detta är något jag aldrig kommer glömma! Du sträkte ofta ut dina armar mot mig och sköterskerna visste inte riktigt vad du ville, men jag visste.. jag gav dig en kram och sen var du nöjd igen.. du ville ha närhet! Hur du satt och höll i mig och ville inte släppa taget, även om du var mer sovandes än vaken.. du ville ha mig där!

 

Sista tiden kunde du knappt prata, inga namn sa du, men sen fick du fram mitt namn.. "Therese.. jag vill dö.. " sa du och tittade mig in i ögonen och så satt vi och grät tillsammans och kramades i vår ensamhet! Du ville ha sagt detta.. du ville att just JAG skulle veta.. detta bär jag med mig som en heder från dig.. även dina sista ord till mig bär jag med mig: "Natti Natti".. och mina sista ord till dig på begravningen blev även dom "natti natti"

 

Du är älskad och du är saknad! Idag är en dag då jag tänker, jag tänker på dig Yvonne! Önskar jag kunde ringa dig och säga allt detta, istället fick jag nu skriva av mig lite och det känns skönt!

 

Minnen gör oss lyckliga, även om det kan vara jobbigt!