TucciT

Idag, för tre år sedan exakt så hände något väldigt oväntat, rosorna hängde på min dörr från Andreas.. Jag var mitt uppe i min förälskelse för Jesper.. trodde jag iaf, jag var nog kär och nyfiken för att det var spännande med J.. men med Andreas så fanns nog känslorna där, men de var för svårt av mig att ta in detta.. kan nog säga att jag för första (vad jag minns) gången var väldigt intreserad av två människor samtidigt.. för mig var detta inte accpetabelt och jag TROR att det var därför jag för mig själv inte erkände mina känslor för mer än en av dom! Vad jag inte visste då, som jag vet idag var att dessa rosor alltid kommer finnas med som en början på vårt liv tillsammans, mitt och Andreas!

 

Jag är så otroligt tacksam att Andreas överhuvetaget orkade kämpa för mig, att han aldrig gav med sig.. han såg att jag var intresserad även fasst det var med honom jag pratade mest om J och mig.. aldrig öppnat mig så för en människa.. skulle jag varit i Andreas situation så skulle jag vänt och gått min väg, men istället stod han kvar, stöttade när det behövdes och var en vän, en vän som var tokkär i mig (men även det försökte jag stöta ifrån mig) som det senare visar sig att även jag var tokkär i <3

 

Alla såg vår kärlek, utom jag själv.. för allt var FÖR bra för att vara sant..

 

Under dessa tre åren har mycket hänt i våra liv och jag är otroligt tacksam för att jag får leva med denna helt fantastiska människa, vem vet vart jag hade varit idag och vem jag hade varit idag om jag inte träffade Andreas..

 

Finaste av dom finaste, charmigaste av dom charmiga och mysigaste av dom mysiga!

 

Upp Upp och iväg, Kärleken får oss att sväva! (Detta skrev Andreas en gång på facebook på sin statusuppdatering, svårt att tro idag eftersom han inte använder sig av facebook, men så är det)

 

Jag Älskar Dig Andreas, mer än jag kan beskriva!