Kan jag inte få bli frisk?!
Helt utan förvarning så känner jag gråten i halsen, ni vet sån känsla va?! Helt plötsligt kommer det också en tår och trillar ner på kinden..
Benet är väl acceptabelt eftersom jag vet att jag inom en snar framtid kommer att kunna gå igen, förhoppningsvis utan värk som jag haft förrut.. men det är lätt att säga eller skriva att jag ska tänka så.. lika lätt är det inte att göra det.. minst baksteg (som idag då värken efter operationen är enorm) så börjar mina tvivel, varför kommer jag bli bra som alla andra? När jag annars aldrig är som alla andra?!
Huvudet har jag mer eller mindre lärt mig att leva med, men vissa dagar som idag så kan jag bara inte acceptera att såna här idiotiska sjukdomar finns!
Det finns alltid dom som har det värre och hur illa mår inte dom?! Tänker jag så, så börjar jag bara må dåligt av dom mår dåligt och jaa.. allt blir en ond cirkel.. jag känner mig ond faktiskt!
Jag känner knappt att folk bryr sig om mig, jag vet att dom gör det, men jag känner det inte, inte förrens det visas väldigt tydligt! Känner mig som en ond människa utan känslor, förrutom onda känslor så som smärta, agresivitet, irritation osv..
Andreas gör ALLT, verkligen ALLT för att få mig på bra humör.. han gör det på sitt lilla sätt genom att skoja med mig som ett litet barn ibland, men ibland är det också det som behövs för att få mig att skratta igenom tårarna!
Jag stänger in mig i mig själv känns det som, att visa tårar är absolut inget fult, men det känns som om jag gråter så blir min närhet också ledsna, som dom förståss är inom sig dom också, för dom som står dig nära, dom vet också när du mår som sämst! Ett exempel är igår, jag bara satt i min rullstol och sen kommer Andreas och sätter sig bredvid och frågar om vi ska prata lite, "jag ser att du snart gråter".. och visst jag var ledsen inombords, jag kom på det när han sa det.. men på något sätt slår jag det ifrån mig själv..
Idag är hel enkelt en skit dag, fasst idag är jag mest ledsen, inte sådär aggresiv som jag varit senaste vecka, idag känner jag bara sorg och smärta! I morgon hoppas jag på en piggare och gladare dag, då det kommer kännas som att jag går frammåt istället för bakåt!
Jag ser fram emot morgondagen, för den kan inte bli värre än idag, endast bättre!
