TucciT

Igår kväll fick jag väldig ångest, tankarna började cirkulera och tårarna kom.. istället för att hålla de inom mig (som jag ofta gör tills de inte går längre) så berättade jag för Andreas att jag var rädd för operationen, sövningen.. han kramade mig stenhårt och sa att vi kommer ordna detta..

 

Jag fortsatte vara ledsen så han tog mig i handen och gick ut i hallen för att berätta att han uppskattar så mycket att jag är duktig med inredning och att vi har det så fint här hemma, att han blir lycklig av att jag tycker det är kul och får ihop allt så bra och är så engagerad och insatt i det vi gör.. jag fick ett leende, det var ju så sött, men tårarna kom lite iaf..

 

Han tog mig sen in i sovrmmet och gjorde samma sak där.. visade allt vi gjort på senaste tiden och hur fint det blivit och att det mesta är min förtjänst.. berättade även hur mycket jag betyder för honom och hur mycket han älskar mig!

 

Han lyckades! Han lyckades skingra mina tankar till något annat och ångesten fanns kvar, men så myckt mindre och jag fick annat att fokusera på igen.. TACK älskling för att du fick mig på andra tankar så det inte skulle komma ett panik-anfall igen!

 

Min sambo är guld värd! underbara underbara Andreas!